Calcio amore drömmen av Marcus Birro

Som fjortonåring lyssnade jag varje kväll på p3 och radioprogrammet Frank. I Frank var Marcus Birro med. Oj vad jag tyckte om honom och hans tankar. Läste en del Birro poesi och följde sedan slaviskt när han och Johanna Koljonen var med i På spåret. Men då var min förälskelse för Birro sedan länge över och jag var så mycket mer fascinerad av Koljonen.

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag är totalt ointresserad av alla former av sport. Så det är lite konstigt att jag nu hittar tillbaka till Birro med en bok om fotoboll.

Marcus Birro debuterar som ungdomsboksförfattare med boken Calcio amore drömmen. Daniel bor i Göteborg, i Västra Frölunda. Hemma är allt kaos mamma och pappa bara bråkar och skriker på varandra hela tiden. Han har inte särskilt många vänner, om ens någon. Han drömmer om Maria men vågar inte närma sig henne. Men på fotbollsplanen då är allt bra då är Daniel hemma. Det är hans plats i livet.

Under en match på Donsö (där jag förövrigt satt i somras och läste böcker på klipporna) är två kostymklädda män med. Två män som letar fotbollstalanger till en u15 landskap mot Italien. Italien är fotbollslandet Daniel valt att älska och dyrka. Framförallt laget Roma (som jag antar är Birros favislag också).

Via morfar blev Daniel ÖISare, för morfar menade att hålla på laget som inte alla andra håller på det är "bättre för din karaktär."Även om det är väldigt hård träning när alla andra håller på IFK. Den tanken gillar jag! På ett sätt får den mig kanske att försåt det där med fotboll lite lite.

Att jag tycker väldigt mycket om karaktären Daniel gör det lättare att tycka om boken. Jag kan inte direkt säga att jag läser varenda ord under matcherna i boken, förstår ju ändå inte. Men det runt omkring tycker jag mycket om och Daniels resa genom boken.

Hoppas det kommer fler delar!

/Paula