Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och Inte helt hundra

Förra helgen, helgen vecka 18 var en fin läshelg. Jag hade länge längtat efter att läsa Caroline Hainers bok Inte helt hundra. En bok om kärlek och relationer. Caroline får relationsförbud av sin psykolog och ser tillbaka på sina tidigare förhållande och vad som inte varit så bra. Jag tycker hemskt mycket om berättelsen och språket berättelsen förmedlas med. Igenkännelsefaktorn är  på vissa ställen rätt hög och läsningen blir väldigt personlig. Rätt bok för rätt tillfälle i livet... Men som vanlig och ofta när jag läser... slutet... kunde det inte varit mer öppet?

En av mina absoluta favoritförfattare är Bodil Malmsten! På omslaget till Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har hon dessutom en avundsvärd vacker röd kappa på sig. Detta är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker att bli glad och fundersam av. Jag tycker mycket om dessa vackra böcker som blandar foto med Bodil Malmstens funderingar om livet, litteratur och polisserier. Fick mig också en tankeställare när hon skriver om hur hon vägrar nätbokhandlar för att bokhandlarna i staden ska kunna finnas. Jag borde bli bättre på att handla böcker i de fysiska bokhandlarna med den trevliga personalen. I alla fall de böckerna som de har på sina hyllor. Jag bara inte borde utan jag SKA blir bättre på det.

/Paula

Den unge Werthers lidande

Den unge Werthers lidande är väl en sådan bok man (jag) borde läst för länge sedan. Men det har bara inte blivit så. Jag har aldrig läst litteraturvetenskap utan istället läst en massa kulturvetenskap och lite barnlitteratur. Då var det ju det där med att helt plötsligt jobba på ett stort bibliotek och se alla böcker där...

Trillade över Den unge Werthers lidande som ljudbok på klassiker bordet och tänkte tja varför inte nu är det kanske dags. Hmm... vet inte riktigt vad jag tycker den är lite små tjatig... känner inte jätte mycket varken med eller för Werther. Hade gärna fått mer ut Lottes perspektiv. Är hon verkligen kär i Werther? Är han så fin som han beskriver sig själv? Jag vet inte...

/Paula

Beatiful creatures av Kami Garcia & Margaret Sthol

Å vad jag tyckte om den här berättelsen! Ethan sexton år har hela sommaren drömt om en tjej som är olika alla tjejer i den lilla staden där han bor. Ethan som i hemlighet läser en massa böcker. Men bara pratar basket med kompisarna. Ethan vars mamma är död och pappa stänger in sig i sitt arbetsrum hela dagarna.

Första dagen i skolan efter sommarlovet ryktas det om att en ny tjej börjat. Tror det eller ej men det visar sig vara tjejen som Ethan drömt om hela sommaren - Lena. Lena fasar för sin sextonårs dag för då ska något hemskt hända... Något hon helst inte vill prata om men hennes familj är inte som någon annans familj...

Att det dessutom finns med en bibliotekarie i boken som har hyfast stor roll gör ju inte saken sämre. Det är nämligen så här med bibliotek och bibliotekarie i Beautiful creatures världen - citat s. 229

"Låt oss bara säga att det finns bibliotek, och så finns det bibliotek. Jag tjänar alla Gatlins invånare, besvärjare som dödliga. Vilket fungerar utmärkt, eftersom ena delen av jobbet mest är en nattjänst. 
Menar du...?
Catlin Countys besvärjarbibliotek. Jag är naturligt vis besvärjarbibliotekarie. Besvärjarbibliotekariechef."

Hemliga bibliotek som bara har öppet på vanliga bibliotekets stängdagar sådant gillar vi. Tänk om jag på biblioteketsstäng dag på onsdag egentligen inte är ledig utan ska jobba i det andra det hemliga biblioteket med de magiska böckerna... ja drömma kan man ju...

Gillar verkligen den här tegelstenen och längtar efter del två. Undrar om man vågar se filmen?

/Paula

Kretsen av Maggie Stiefvater

Blue har vuxit upp med mamma och hennes vänner alla medier av olika slag. Blue själv ser inget men hon förstärker andras krafter. Under hela sin uppväxt har Blue fått höra att hon inte ska kyssa någon för om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Det har hittills inte varit svårt att låta bli att kyssa någon. Blue tycker pojkar mest är rätt hemsk särskilt de där korppojkarna som hör till internatskolan.

När Blue en natt följer med en av alla mostrar till kyrkogården för att kolla vilka som kommer dö det kommande året. Deras andar vandra in på kyrkogården. Så får Blue se sin första ande. En kille med internatskolesymbolen på sin tröja... En kille som väcker nyfikenhet.

Killen i fråga heter Gansey och är sjuk rik, men också helt besatt av att hitta leyalinjen och den walesiska kungen som sägs ligga begravd längs den. I släptåg har han vännerna Ronan, Noah och Adam. På olika sätt hjälper de Gansey att hitta leayalinjen. De besöker ett medium ihop om att få veta mer om dessa linjer. Det är då de träffar Blue. Blue som får höra av mamma och mostrar att hon ska hålla sig så långt borta från dessa pojkar som hon kan... självklart så lyssnar hon inte.

Det här är bokvänner som jag kommer sakna som jag vill veta mer om få följa med på deras kommande äventyr. Framförallt så är det karaktärerna som är det starkaste i boken. Min favorit är den något suddiga Noah. Det sämsta med boken är att del två ännu inte är släppt på engelska och att det kommer ta ännu längre tid tills den släpps på svenska. När den väl gör det kan det vara så att jag missar att läsa den så påminn mig snälla.

/Paula

Att lyssna på böcker, Divergent av Veronica Roth

Min mamma har alltid lyssnat en massa på böcker. Något som ledde till att jag också började lyssna på böcker som tonåring. Minns tydligt hur jag hörde alla Martin Beck böcker samtidigt som jag satt vid skrivbordet i mitt tonårsrum och pysslade. Någonstans har mamma slutat läsa tryckta böcker och läser bara med öronen. Men jag har hela tiden gjort både och parallellt.

Böcker jag är sugen på men känner att jag inte riktigt hinner läsa just nu. Om de finns inlästa då lyssnar jag på de. Böcker som är lite för spännande lyssnar jag också på. Blir modigare om jag kan pyssla eller städa samtidigt.

I helgen har jag hört Veronica Roths omskrivna bok Divergent. Boken påminner rätt mycket om Hungerspelen. Chicago i en ökänd framtid är det testdag. Alla sextonåringar ska testas för att veta i vilken falang de passar bäst. Det finns fyra falanger de osjälviska, de tappra, de lärda och de ärliga.

Beatrice uppvuxen hos de osjälviska har fruktat denna dag. Hon känner att hon är för självisk för att vara kvar hos mamma och pappa och de osjälviska. Men vad ska mamma och pappa säga? Och vad kommer testet berätta för henne?

En bok som fungerar väldigt bra som ljudbok. Det från boken som fastnat mest hos mig är det där med tatueringar…

/Paula