Musik genom böcker ...

Under många år var musiken en väldigt liten del av mitt liv. Men i våras med bästa bästa boken, Wallflower kom musiken igen in i mitt liv. Boken fick mig att kolla upp spellistor och börja lyssna.

Glad för det! Väldigt glad!

När jag lyssnar på musik lyssnar jag kanske inte helt oväntat mycket på texten. Texten - poesin i tonerna.

Funderar, tänker och klurar nu hur jag på samma eller motsatt sätt ska få in böckerna och läsningen i liv där böcker  spelar en liten/mindre del. Hur?

/Paula som känner att det kanske snart är dags för en omläsning av Wallflower

Ge mig arsenik av Klara Krantz

I går kväll började jag läsa Klara Krantz debut bok Ge mig arsenik. I dag har jag mest längtat hem för att få läsa fortsättningen om Elsa Jansson. Elsa Jansson som egentligen heter Elisabeth hon är femton år och går sista terminen i nian. Håkan Hellström har precis kommit ut med sin första skiva. När man ska använda internet måste man ringa upp med ett modem och det blir upptaget på telefonledningen.

Jag blir så nostalgisk att det inte finns. Fast jag var några år äldre när allt hände. Emmaboda festivalen 2000 tittade jag i smyg på Håkans spelning för de jag åkt med tyckte han var fånig. Men jag visst att det var något annat även om jag just då inte vågade stå för det.

Elsa är trött på så mycket tankarna och besvikelserna flyger runt i huvudet. Mamma och pappa som flyttade familjen från Mörbylånga Öland till Stockholm när hon var nio år Bort från bästis och pappas trädgård. Alt för mammas nya jobb. I  Stockholm bästisen Katrina. Katrina som finns där och är likadan till en dag i åttan när hon inte längre vill vara smart med Elsa utan snygg och sexig med andra vänner. Utan bästa vän. Pappa flyttar och huset säljs. Elsa vägrar prata med pappa svarar inte i telefon när han ringer allt av besvikelse. Hon gömmer sig för lillasyster i skolan.

Boken gör ont att läsa. För att Elsa har ont. Men den gör också ont för jag minns hur det var. Att vara femton år och ha alla dessa tankar som snurrar runt hur mycket som helst. Men boken gör mig glad, får mig att le. Elsa är tuff, Elsa kan och vill själv även om hon bara gömmer sig. Musiken. All Håkan känslor. Första gången hon lyssnar å Broder Daniel <3 jag minns känslan första gången jag gjorde det. Minns hur det kändes inuti!

Men vad är grejen med manliga unga lärare som låter sina elever komma lite för nära? De återkommer i flera böcker och jag tycker inte om de. De ger mig olustskänslor i magen.

Om möjligt så får boken mig att längta mer efter nya Håkan skivan som kommer senare i vår. Jag ser väldigt mycket fram emot att följa Klara Krantz fortsatta författarskap! Jag som mest brukar vara intresserad av berättelsen och inte så mycket av språket fängslas denna gången också av språket som jag tycker mycket om!

/Paula

Gul utanpå av Patrik Lundberg som e-bok

För en månad sedan bytte jag ut min gamla Ipad 2 till en Ipad mini. För att inviga min nya fina lilla söta padda köpte jag min första e-bok (har bara lånat innan). Valde en ny omskriven bok som jag var väldigt nyfiken på. Nämligen Patrik Lundbergs Gul utanpå.

En självbiografi om adopterade Patrik som växer upp i Sölvesborg och har väldigt bra musiksmak. En blöt natt kläcks idén om en utbytestermin i Korea, landet som han adopterades från. Det är en väldigt ärlig bok om att växa upp. Om kulturkrockar både som adopterad i Sverige och som adopterad i Korea. Att inte riktigt passa in någonstans. Det är också en berättelse om att växa upp, att hitta sig själva och de olika rollerna man spelar för att hitta sitt jag. Om att inte må så bra och hitta tröst i musiken. Att jag lyssnat en massa på samma musik och fastnat för samma textrader gör ja boken ännu lite bättre.

Jag tycket väldigt mycket om boken. Gillade att läsa på den lilla paddan. Första gången jag läste en bok ibooks. Gillade att det var så lätt att göra överstrykningar i texten. Något som jag även gör i pappersböcker och en massa hundöron om det är sidor jag tycker om. På sidan 74 fanns det citatet jag fastnade mest för (och instagramade). Ett citat som jag inte vet om jag ska bli smickrad av eller känna mig väldigt ooriginell av. Oavsett så känner jag mig väldigt träffad. Citatet lyder så här:

”Jag kärar bara ner mig i små, indiesvåra Belle & Sebastian-bibliotekarier med randiga tröjor och FJällrävenryggsäckar.”

En bok att tänka kring men också att känna igen sig i. En bok som borde in i en massa gymnasieklassrum. Kul är att läsare i alla åldrar kommer in på biblioteket och fråga om boken. Reservationskön hos oss är lååång. Å längre kommer den att bli när jag pratar varmt om den.

/Paula