Lillian bor med tuffa storasyster Tanja som har ett eget band och med mamma. I familjen finns också storebror Tintin som är konstnär och har flyttat hemifrån.
Lillian hon går omkring med en stor oro i magen mest hela tiden. Var är mamma? Hur är mamma? Hon är väl inte full? Inte nu igen väl?
I skolan blir Lillian vald till Lucia. Hon blir glad men också jätte orolig. Tänk om mamma kommer komma och förstöra allt genom att dyka upp full? Vill hon ens vara lucia? Är det värt det?
I skolan finns bästisen Nina. Nina får inte veta hur det är. Men hon börja undrar när Lillians mamma är sjuk mest hela tiden. Läraren Viktor börjar också undra, efter flera inställda utvecklingsamtal och Lillians humörssvängningar.
Mitt favoritcitat, utspelar sig efter det att Viktor pratat med Lillian i skolan om hur det egentligen är med henne och varför hon kanske inte vill vara lucia?
"Jag skyndade mig ut i kapprummet och klädde snabbt på mig. När jag kom ut kutade jag tvärs över skolgården, rakt genom killarnas bandymatch och drog av Kim mössan av bara farten. Jag sparkade till bollen så att den flög rätt ut i snön och brydde mig inte om att de skrek efter mig. Sedan hoppade jag det längsta jag kunde och landade mitt i snöhögen där Nina och de andra tjejerna höll på att bygga en snöskulptur."
Så träffsäkra rader som verkligen beskriver känslorna inom Lillian genom hennes handlingar.
Jag gillar boken. Den är viktig. Finast är syskonrelationerna! Tycker mycket om Tintins flickvän Tanja. Blir varm i hjärtat av hur tonåringar och unga vuxna hjälper barn att formas och bli bra i böckernas värld.
Tanken på hemligheters vara eller icke vara är väldigt viktig. Att vissa saker mår man själv bättre om om andra vet.
/Paula
