I höstas kom fyra nya Albert Bonnier klassiker ut. De har alltid så fina omslag. Men denna gång överträffades de med höstlängder. Detta måste vara ett av de finaste bokomslagen NÅGONSIN. Helt i min smak med färg och stil. Att detta omslag fick mig att läsa Sylvia Plaths Glaskupan ja det gör det hela ännu bättre.
Glaskupan är berättelsen om ett år i nittonåriga Esthers liv. Ett liv som är indelat i två delar. En sommar i New York ett pris i en skrivtävling. En sommar tillsammans med en hög andra flickor. Ett liv i flärd, med presenter, fotograferingar och beundrare.
Resten av sommaren tänker Esther tillbringa på ett skrivarkurs som bara väldigt få kommer in på. Men duktiga flickan, med höga betyg, stipendium och priser är väldigt säker på att komma in. Men när hon kommer hem till lilla staden ligger där ett kuvert som berättar att hon inte kommit in. Att hon inte platsar.
Hon fastnar hemma hos mamma oförmögen att göra något. Inte ens byta kläder eller tvätta håret. Efter ett självmordsförsök hamnar hon på sjukhuset och vidare till psyket. Mellan olika sjukhus och vidare till en privatklinik.
En berättelse full av tankar, möten och drömmar om att ta sig vidare bli något mer något stort. Det som slår mig flera gånger är att hon är så ung. Undrar hur jag upplevt boken om jag varit 20 när jag läst? För Esther skulle lika gärna kunna vara 32. En berättelse jag kommer komma tillbaka till i tankarna flera gånger.
/Paula
