Nu när högstadiet börjar hoppas Henrik på att allt ska bli annorlunda. Att mobbingen blir kvar på byskolan nu när mobbarna går i parallellklasser. Skolan är större och det är fullt av nya klasskompisar.
Henrik får några fler nördiga vänner. Men mobbningen den fortsätter. Ibland så pass att det inte går att gå till skolan för att själen håller på att gå sönder.
Det är hårt och så mörkt. Men där finns ljusglimtar som grannen som jobbar med film och lär Henrik hur man gör för att filma, klippa och göra storyboard. Genom dessa gör han om mobbningen till svartaste humorn. Han hittar sätt att överleva. De stöttande bibliotekarieföräldrarna finns där och vännerna.
Vännerna som ibland själva bli utsatta och ibland kastade under för att det ska bli lättare för en själv. Boken bygger på Henrik Ståhls egen högstadietid. En tid i hans liv som han tidigare gjort teater av. Och nu var det dags för en bok. Jag hoppas att boken ska kunna fungera som en ögonöppnare för mobbare, rektorer, lärare och alla andra som står vid sidan av som kan stoppa. För ingen ska få ha det så här inte på högstadiet ingenstans.
Tur för Henrik att det finns en självkänsla en tro och en vilja. Att en basker kan hjälpa en att stå upp för sig själv. Att genom klädesplagg stå upp för sig själv och visa vem man är när det inte går på andra sätt, där hittar jag igenkänning.
Jobbar du på högstadiet eller på annat sätt med ungdomar i den åldern? Läs i så fall boken och lär.
/Paula
Jag är bara ett jävla äckel
Författare: Henrik Ståhl och Titti Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
