Den sommaren av Véronique Olmi

Precis som de senaste 16 åren ska nationaldagen firas i Denis och Delpines sommarhus i Normandie. Som alltid tillsammans med vännerna Nicolas och Marie och Lola och Samuel. I år blir inte som vanligt, irritationsmoment och hemligheter som dras fram till ytan när den mystiske Dimitri dyker upp.

Tre dagar, några nästan fyrtio, människors liv och tankar kring var det så här det skulle bli - vara? Kan man ändra på framtiden genom andra val? Genom att lämna? Sista nationaldagen i denna form?

Jag som nästan trettiofem gillar verkligen att läsa den sommaren. Jag som fundera mycket över kärlek, livet, vardagen och framtiden ja boken ger mig perspektiv och nya tankar kring just de där sakerna.

Att jag dessutom började läsa den sommaren 14 juli. Sammanträffande i böckernas magiska värld <3

/Paula

---

Den sommaren
Författare: Véronique Olmi
Förlag: Sekwa (2016)
ISBN: 9789187648557
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Monsieur Perdu har en flytande bokhandel i floden Seine där han läser av människor och ordinera böcker för de att läsa. Böcker de kommer må bättre av. Eller gråta tillsammans med om det är det som önskas.

Perdu lever ensam sedan 20 år, i ett tomt hem med en madrass på golvet och endast porslin till en person. Ett rum har han bommat igen, lavendelrummet. Det rummet väcker för mycket minnen, minnen som gör ont. I tjugo år har han med böckernas hjälp hjälpt människor att må bättre. Själv är han ensam och trasig.

När han får en ny granne och skänker henne ett bord, då hittar grannen ett brev i bordet. Ett brev från Perdus kärlek, han som hon saknar så han går sönder. Brevet är inte vad han väntat sig. Allt ändras och längs vägen vänner, läkande och helande.

Jag gråter och blir varm inombords på en och samma gång när jag läser Den lilla bokhandeln i Paris.

På bokens baksida står det "En magisk roman för alla dem som tror att ordets kraft kan läka ett brustet hjärta." Jag tror på det men tänker lite också att så mycket som jag läser borde inte mitt hjärta må lite bättre då? Jag behöver hitta Monsieur Perdu och låta honom ordinera mig några böcker. Eller kanske du som läser detta har några böcker att ordinera för ett brustet hjärta?

/boknörden vars bästa läsplats är hängmattan hos mamma och pappa i huset i skogen

---

Den lilla bokhandeln i Paris
Författare: Nina George
Förlag: Bazar (2016)
ISBN: 9789170283901
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Jag gillar böcker som ger flera perspektiv på en händelse, särskilt om de är uppdelade i vartannat kapitel. Precis så är Vi måste sluta ses på det här sättet Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck skriven. Bra början så att säga, att ordet Paris nämns redan på bokens baksida och att den kom med en tygkasse …  

Berättelsen börjar en av de sista jullovskvällarna vid en bardisk, Hanna tränger sig före i ölkön, Jens kompis blir tokilsk och Jens går emellan. Hanna och Jens möts sedan på tunnelbanan hem och börja prata, fnissa och tiden går hur fort som helst. Hanna tar en omväg via Jens lägenhet på vägen hem. Bjuder in sig själv på te och stannar hela natten … Ett abrupt uppvaknande dagen efter när Jens väcker henne och säger att han måste iväg, hem till sitt ex för att lämna dottern 2,5 års astmamedicin. Hanna får också vet att det bara är för henne att slå igen dörren efter sig. Hej då … Bara så där… efter DEN natten.

Hanna lämnar inget telefonnummer och vips är jullovet slut. Hanna börjar sin sista termin på gymnasiet, har precis köpt en biljett till Paris 12 dagar efter studenten. Nedräkning pågår. Jens han har precis separerat och börjat nytt jobb som ska passa bättre för en varannan vecka pappa. Ett jobb som personlig assisten till en rullstolsbunden kille med en muskelsjukdom som går sista termin på gymnasiet …

Ni fattar i vems klass va?! En trevande lärakännavarandradans är igång, lite hej och skämt i skolan. Fram till en kväll när Hanna skickar det första sms:et. Jag tycker mycket om känslan och stämningen i boken. Gillar att man valt att promota boken som en ung-vuxen roman. Ska göra mitt bästa på biblioteket för att även vuxna ska läsa denna bok.

Favoritcitat,

”Vad heter hon då? Hon som du känner och som inte är Kajsa?”

”Eeeh…” Han tvekade lite. ”Men det är ju bara en…” Bara en vanlig tjej. Inget speciellt. Fjorton sms. Ögon som glittrar. Otroliga händer. Mjuk mun. Ett födelsemärke på högra armen. En natt. ”Ja, hon heter … Hanna.”

Det kändes som ett startskott att säga det högt till Manny.

Det är en bok som handlar mycket om förälskelse, att lära känna någon och fjärilarna i magen som kan komma med det. Men det är också en bok om vänskap. Om att inte alltid kunna vara den vän som vännen vil ha. Kan man göra slut med en bästa vän? Behöver man det eller ska man bara låta det rinna ut i sanden. Också en bok om att vara ensamstående ny separerad småbarnsförälder med dagislämningar och nattningar.

Favoritdetalj är att Hanna läser Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (en väldigt bra bok också den utgiven av gilla förlag). Jag gillar att jag som läsare pendlar mellan att vilja att Hanna och Jens ska bli ett eller att tycka att men sluta nu och gör något annat. Tanken på att något som kan vara helt rätt händer vid helt fel tidpunkt i livet.

Jag blir väldigt nyfiken på Oskar (som Jens är assistent åt) särskilt efter det att han föreslagit för Jens att de ska skolka en lektion och gå å dricka kaffe. Hur mycket ana han om vad som händer mellan Hanna och Jens. Ett kapitel ut Oskars perspektiv hade jag gillat. Förslag till pocketen och eventuellt bonusmaterial?

Det jag gillar bäst med boken är för ovanligheternas skull epilogen jag som brukar känna stark ovilja till epiloger. Men Vi måste sluta ses på det här sättets epilog är precis lagom ger precis så mycket jag som läsare vill ha för att berättelsen ska fortsätta i mitt eget huvud.

Kan man hoppas på mer samarbete mellan Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo?

/Paula boknörden 

Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan

Oj!

Det finns böcker och det finns böcker. Detta var inte alls den bok jag väntat mig. Har under våren prenumererat på Sekwas böcker. Inte läst så mycket om de... utan mest bara vetat att jag ännu inte läst en dålig bok i Sekwas utgivning. När jag såg att jag fått en ny bok av författaren till en av mina stora favoriter No och jag blev jag glad och tänkte den ska jag börja min semester med.

Tänkte mig nog en skönlitterär bok men möts istället av en skildring av en mor. En varm, kärleksfull men också väldigt hård skildring som gör ont att läsa. Men som det är omöjlig att släppa när man väl börjat läsa.

En bok som börjar med en son som frågar mamma "visst tog mormor livet av sig?". Så var det mormor tog livet av sig. Man får följa med till mamma/mormors Luciles barndom och liv. Luciles syskon och vänner har intervjuats för boken. Många kval har övervunnits för att boken ska kunna skrivas. Sömnlösa nätter och kval.

Boken är indelad i tre delar först Luciles barndom som nummer tre i en syskonskara med nio syskon. Ett ovanligt vackert barn som var fotomodell för många av de stora märkenas kataloger. Syskonen och föräldrarna målas på ett varmt om än smått kaotiskt sätt. Döden kommer och sorgerna börjar. Sen bokens andra del pang. Aj. Fanns det kanske något bakom fasaden. Sedan blir Lucile själv mamma, mamma till Delphine. En till en början varm och fungerande mamma. En skilsmässa. Ett bohemiskt liv med mamma och två döttrar tar form. Sen pang bom för mycket död, elände och ? utlöser en första psykos och ett helt annat liv börjar...

Boken tog precis slut, känner att detta är en bok jag kommer tänka på länge. Har ännu inte läst författarens bok Dagar utan hunger, som det också skrivs om i boken. Men blir väldigt nyfiken på den. Antar att läsningen av den blir en annan eftersom jag läste Ingenting kan hindra natten först.

Kanske är det så att om du vill bli gripen av en bok i sommar är det denna du ska läsa. Vill du däremot bara ha underhållning i din sommarläsning och inga slag i magen eller tårar bakom öronlocken tja då ska du nog läsa en annan bok.

/Paula

Inget allvarligt av Justine Levy

Jag har sagt det förr men jag säger det igen - Jag tycker väldigt mycket om bokförlaget Sekwa och deras bokutgivning. Läst en massa av deras utgivning och böckerna har fått ett eget hyllplan i mina bokhyllor, i min specialsamling av böcker jag tycker extra mycket om.

Av Justine Levy har jag tidigare läst Vi ses på place de la Sorbonne och En ovärdig dotter. Blev väldigt glad när det nu kom ut en ny bok av henne Inget allvarligt. Men vad förvirrad jag blev när jag började läsa... det stämde ju inte... Louises mamma var död ju. Helt plötsligt berättar hon för Louise att hon är sjuk i cancer. Tog fram de gamla böckerna och upptäckte att En ovärdig dotter är fristående del 3. Ändå kom den ut förre i Sverige på svenska. Varför?

Böckerna beskrivs som starkt självbiografiska vilket gör mig nyfiken. De utspelar sig under olika delar av Louises liv 18, typ 27 och kanske något över 30? De handlar mycket om den komplicerade relationen till frånvarande fotomodellsmamman och rika pappan som jobbar jätte mycket och har nya unga vackra flickvänner. Om att blir sig själv när man har den bakgrund man har. Men också och mycket om kärlek. Den nya boken inget allvarligt (som jag läst i helgen) handlar om en smärtsam skilsmässa och en otäck otrohetsaffär men också om mötet med en ny kärlek. Boken gör ont att läsa eftersom den ger igenkänning. Men den ger också lite nytt hopp. Tyckte väldigt mycket om Vi ses på... lite mindre om en ovärdig dotter och tycker vansinnigt mycket om inget allvarligt.

Ett favoritcitat apropå det där med att färgsortera sina bokhyllor "En gång målade jag alla mina böcker i svart, för att göra som han, det var inte så praktiskt när jag skulle se skillnaden på dem, men livet är inte till för att vara praktiskt och jag älskade Adrien."

Jag gillar det rena sättet Justine Levy skriver sina böcker på. Det är mycket känslor och tankar inte så mycket krimskrams. Ofta tycker jag om att läsa om krimskramset och populärkulturella referenser men här är det en skön omväxling att inte ha det.

/Paula som kommer läsa minst en sekwa bok till i sommar

Svarta havet av Kethevane Davrichewy

En fin berättelse om Tamouna som läsaren får följa under hennes 90 årsdag. Under dagen tänker hon tillbaka på livet, vad som varit och varför det blev som det blev. Mest tänker hon på sitt livs enda kärlek. Kanske kommer han komma och fira? En väldigt fin och tänkvärd berättelse.

/Paula

Franska böcker och mammor

Under mina sista lediga juldagar lät jag mig slukas av två väldigt bra Sekwaböcker där huvudpersonernas mammor fick ta stor plats. En ovärdig dotter av Justine Levy och Nina av en slump av Michele Lesbre. Sagt det förut och kommer säga det väldigt många gånger till. Jag gillar (kanske till och med älskar) bokförlaget Sekwa och deras böcker. Ser mycket fram emot vad deras bokutgivning har att erbjuda till våren.

/Paula

Budbäraren av Fred Vargas

Tänk vad bra det är att ibland läsa en helt annan typ av böcker än vad man annars läser. Vad mycket svårare det är att komma in i en bok när man inte är lika van vid formen. När namnen i boken dessutom är franska.

Allt kretsar kring ett torg där en budbärare tre gånger om dagen ropar ut viktiga meddelande och reklam. När det börja komma konstiga meddelande till budbäraren som låter som om de är från en annan tid så läser budbäraren upp de också. En av hans lyssnare tycker sig känna igen en text och upptäcker att alla meddelande från den mystiske avsändaren handlar om pesten. Tillsammans går de till polisen för att berätta om det underliga. Polisen Adamsberg har sedan någon vecka tillbaka koncentrerat sin energi på en massa konstiga fyror som är målade på dörrar i staden. Vem och varför? Fyrorna visar sig vara ett slags skydd mot pesten. Men vem är det som vill få dagens parisare att pesten är lös?

Spännande och rätt läskig deckare som får mig att inse att jag måste bli bättre på att läsa mer varierat.

/Paula

Mitt liv som bok av Paul Desalmand

Har du funderat över vad som händer i bokhyllorna när du sover? Hur det egentligen är att vara en bok? Svaret på frågorna får man i fina underbara boken Mitt liv som bok av Paul Desalmand. Man får följa en bok i jagform från tryckpressarna till bokhandeln, läsare, antikvariat, nya läsare, utlåningar å nära döden upplevelser. Så fint å så bra!

Ett av de många hundöron jag gett boken finns på s.141 "Jag vill att den som läser mig ska tänka: Han hade kunnat skriva mer. Jag vill ge plats för läsarens fantasi. Läsaren, vem hindrar dig från att skriva det kapitel som du tycker saknas eller en anekdot som du tycker är absolut nödvändig?"

En bok för dig som tycker om böcker! Å kanske för dig som vill tycka om böcker? För sig som tycker om böcker bara att du inte vet om det än!

/Paula

Huset du älskade av Titiana de Rosnay

I Huset du älskade flyttas man som läsare till 1800 talets Paris. I ett av kvarteren som ska rivas gömmer sig Rose i en källare. Hon vägrar att lämna huset, huset som tillhört hennes döda mans familj långt tillbaka. Huset som också hon älskar. Rose tillbringar sin tid med att skriva brev till den döda maken Armand. I breven berättar hon om tiden de hade tillsammans, kärleken, barnen och sorgen. Men också om hur de senaste tio åren utan honom har varit om vänner hon hittat som hjälpt henne med sorgen. Men innan hennes tid är slut är det något hon måste berätta för Armand, den mörka hemligheten…

Jag gillar boken, en fin och småtrevlig berättelse. Men mest tycker jag om sidorna 159-167 när Rose berättar om sitt besök i bokhandeln och om hur böckerna fångade henne.

/Paula nördigt gillar att läsa om andra människors kärlek till böcker. 

Favoritförfattare

Några gånger varje vecka får jag frågorna ”Vilken är din favorit bok?” och ”Vem är din favorit författare?” För mig är dessa frågor omöjliga att svara på. Klart jag har böcker och författare som är bättre än andra. Men att bara välja en? Nej det går inte!

Men en av de bästa en av de författarna som får mig att må bra är den franska författaren Anna Gavalda. Jag tror jag läst allt av henne som översatts till svenska. Har en egen avdelning för hennes böcker i min bokhylla (på franskhyllplanet). Det är framförallt två av hennes böcker jag tycker extra mycket om. Efter att jag läst de köpte jag båda två som ljudbok och sedan dess har jag lyssnat på de minst någon gång om året. De båda böckerna är Tillsammans är man mindre ensam och Lyckan är en sällsam fågel.

Senaste månaden har jag lyssnat om båda två, vet inte för vilken gång i ordningen. Därför var det lite roligt när det i bästa Drömbokhandeln står i någon av de elaka tidningsartiklarna att Gavalda inte platsar där. I min Drömbokhandel hör Gavalda hemma för att hon får mig att må bra med sina berättelser. Älskar hennes udda sköna karaktärer som hon låter mötas.

/Paula