Av Justine Levy har jag tidigare läst Vi ses på place de la Sorbonne och En ovärdig dotter. Blev väldigt glad när det nu kom ut en ny bok av henne Inget allvarligt. Men vad förvirrad jag blev när jag började läsa... det stämde ju inte... Louises mamma var död ju. Helt plötsligt berättar hon för Louise att hon är sjuk i cancer. Tog fram de gamla böckerna och upptäckte att En ovärdig dotter är fristående del 3. Ändå kom den ut förre i Sverige på svenska. Varför?
Böckerna beskrivs som starkt självbiografiska vilket gör mig nyfiken. De utspelar sig under olika delar av Louises liv 18, typ 27 och kanske något över 30? De handlar mycket om den komplicerade relationen till frånvarande fotomodellsmamman och rika pappan som jobbar jätte mycket och har nya unga vackra flickvänner. Om att blir sig själv när man har den bakgrund man har. Men också och mycket om kärlek. Den nya boken inget allvarligt (som jag läst i helgen) handlar om en smärtsam skilsmässa och en otäck otrohetsaffär men också om mötet med en ny kärlek. Boken gör ont att läsa eftersom den ger igenkänning. Men den ger också lite nytt hopp. Tyckte väldigt mycket om Vi ses på... lite mindre om en ovärdig dotter och tycker vansinnigt mycket om inget allvarligt.
Ett favoritcitat apropå det där med att färgsortera sina bokhyllor "En gång målade jag alla mina böcker i svart, för att göra som han, det var inte så praktiskt när jag skulle se skillnaden på dem, men livet är inte till för att vara praktiskt och jag älskade Adrien."
Jag gillar det rena sättet Justine Levy skriver sina böcker på. Det är mycket känslor och tankar inte så mycket krimskrams. Ofta tycker jag om att läsa om krimskramset och populärkulturella referenser men här är det en skön omväxling att inte ha det.
/Paula som kommer läsa minst en sekwa bok till i sommar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar