Mari sitter på ett café med en tjock bok och läser. Boken har fortfarande bokhandels skyddsomslag på sig så man kan inte se vilken bok hon läser. Blir nyfiken på det där med skyddsomslag på böcker där man inte ser vilken bok det är. Hur funkar det? Fram till Mari kommer Takahashi med sin trumbon fråga om han får slå sig ner. Ska bara sitta där en liten stund medan han äter. De har träffats en gång innan, han har gått i samma klass som Maris storasyster Eri.
Eri som den observerande berättarrösten flyttar över till i andra kapitlet, sover en ovanligt djup sömn. När hon sover blir hon bevakad av någon i teven som står på i hennes rum. Men hur är det möjligt?
Efter det att Takahashi lämnat Mari går han och repar med sitt band. Mari blir hämtad på cafét av en bekant till Takahashi eftersom hon kan prata kinesiska... Natten fortsätter Mari och Takahashis vägar krossas flera gånger och får mig att tänka på Nick & Norahs oändliga låtlista av bäste David Levithan och Rachel Cohn. Natten, mötet, samtalet. Men utan musiken och kyssen. Väldigt mycket mer mystisk och kanske mer vuxen?
Igenkännelse när Takahashi berättar om hur han som skoluppgift över sommaren planterade blomman för dagen. Något jag aldrig gjorde men min lillebror hade som uppgift flera sommarlov. Att man gör det både i Sverige och Japan är ändå lite häftigt tycker jag.
Jag har läst det mesta av Haruki Murakami tycker nog ändå bäst om hans tunnare böcker. Gillar denna bra mycket mer än 1Q84 även om jag läst alla delar. Norwegian wood är nog min favorit men Efter mörkrets inbrott kommer snäpet efter. Tycker hemskt mycket om karaktären Mari och tankarna om tid och rum.
favoritcitat:
"Det här är verklighet, sluter hon sig till. En annan verklighet har av någon anledning ersatt min ursprungliga verklighet."
Det enda negativa med att läsa Murakamis böcker är nog att jag får så otäcka drömmar på nätterna. Jag undrar också vad är en fiskkaka? En kaka av fisk eller en kaka formad som en fisk?
/Paula
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar