Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Jag gillar böcker som ger flera perspektiv på en händelse, särskilt om de är uppdelade i vartannat kapitel. Precis så är Vi måste sluta ses på det här sättet Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck skriven. Bra början så att säga, att ordet Paris nämns redan på bokens baksida och att den kom med en tygkasse …  

Berättelsen börjar en av de sista jullovskvällarna vid en bardisk, Hanna tränger sig före i ölkön, Jens kompis blir tokilsk och Jens går emellan. Hanna och Jens möts sedan på tunnelbanan hem och börja prata, fnissa och tiden går hur fort som helst. Hanna tar en omväg via Jens lägenhet på vägen hem. Bjuder in sig själv på te och stannar hela natten … Ett abrupt uppvaknande dagen efter när Jens väcker henne och säger att han måste iväg, hem till sitt ex för att lämna dottern 2,5 års astmamedicin. Hanna får också vet att det bara är för henne att slå igen dörren efter sig. Hej då … Bara så där… efter DEN natten.

Hanna lämnar inget telefonnummer och vips är jullovet slut. Hanna börjar sin sista termin på gymnasiet, har precis köpt en biljett till Paris 12 dagar efter studenten. Nedräkning pågår. Jens han har precis separerat och börjat nytt jobb som ska passa bättre för en varannan vecka pappa. Ett jobb som personlig assisten till en rullstolsbunden kille med en muskelsjukdom som går sista termin på gymnasiet …

Ni fattar i vems klass va?! En trevande lärakännavarandradans är igång, lite hej och skämt i skolan. Fram till en kväll när Hanna skickar det första sms:et. Jag tycker mycket om känslan och stämningen i boken. Gillar att man valt att promota boken som en ung-vuxen roman. Ska göra mitt bästa på biblioteket för att även vuxna ska läsa denna bok.

Favoritcitat,

”Vad heter hon då? Hon som du känner och som inte är Kajsa?”

”Eeeh…” Han tvekade lite. ”Men det är ju bara en…” Bara en vanlig tjej. Inget speciellt. Fjorton sms. Ögon som glittrar. Otroliga händer. Mjuk mun. Ett födelsemärke på högra armen. En natt. ”Ja, hon heter … Hanna.”

Det kändes som ett startskott att säga det högt till Manny.

Det är en bok som handlar mycket om förälskelse, att lära känna någon och fjärilarna i magen som kan komma med det. Men det är också en bok om vänskap. Om att inte alltid kunna vara den vän som vännen vil ha. Kan man göra slut med en bästa vän? Behöver man det eller ska man bara låta det rinna ut i sanden. Också en bok om att vara ensamstående ny separerad småbarnsförälder med dagislämningar och nattningar.

Favoritdetalj är att Hanna läser Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (en väldigt bra bok också den utgiven av gilla förlag). Jag gillar att jag som läsare pendlar mellan att vilja att Hanna och Jens ska bli ett eller att tycka att men sluta nu och gör något annat. Tanken på att något som kan vara helt rätt händer vid helt fel tidpunkt i livet.

Jag blir väldigt nyfiken på Oskar (som Jens är assistent åt) särskilt efter det att han föreslagit för Jens att de ska skolka en lektion och gå å dricka kaffe. Hur mycket ana han om vad som händer mellan Hanna och Jens. Ett kapitel ut Oskars perspektiv hade jag gillat. Förslag till pocketen och eventuellt bonusmaterial?

Det jag gillar bäst med boken är för ovanligheternas skull epilogen jag som brukar känna stark ovilja till epiloger. Men Vi måste sluta ses på det här sättets epilog är precis lagom ger precis så mycket jag som läsare vill ha för att berättelsen ska fortsätta i mitt eget huvud.

Kan man hoppas på mer samarbete mellan Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo?

/Paula boknörden