Om du inte redan lagt beslag på min vän Ina Lagerwalls bok Vi går varvet så har du nu chansen att vinna ett eget exemplar av boken.
Söndag den 21 juli kommer jag lotta ut 3 exemplar av boken.
För att vara med i utlottningen skriver du en kommentar här nedan. I kommentaren berättar du om ett högstadieminne. Om du ännu inte börjat högstadiet skriver du en kommentar om dina förväntningar på att börjar högstadiet.
Lycka till!
Ett ovanligt fint bokpaket utlovas till er som vinner.
Tack Rabén & Sjögren för böcker att lotta ut.
/Paula
Jag minns Axedofter med svettiga undertoner, vaniljparfymer och USA-sockar. Jag minns ångesten över att inte vilja tappa ett Duralexglas i matsalen och motta applåder som någon slags sjuk belöning. Jag minns känslan i att kopiera någon annans schema för att ha koll på vilka korridorer en borde dyka upp i slumpmässigt. Jag minns de stora känslorna över de betydelselösa händelserna som var livet under tre år. I väntan på något större. Jag önskar att någon hade berättat för mig att alla hade fullt upp med sig själva, att inget av det jag trodde var stort i min värld var betydelselös för de flesta.
SvaraRaderaJag minns hur jag på idrotten var så himlarns trött på att killarna alltid bara passade till varandra i all bollsport. Det spelade ingen roll hur mycket jag sprang (och att jag faktiskt spelat fotboll flera år på låg- och mellanstadiet). När min lärare gav mig prelimenärt VG sa jag åt henne att hon måste se oss som kämpar men aldrig får bollen också. Så nästa lektion står hon framför alla och säger: Linnéa tycker att ni killar inte passar bollen till henne etc etc. Jag var såå förbannad men det kunde ju lilla blyga jag inte visa, gissar att jag rodnade djupt och hoppades sjunka genom golvet haha! Tror inte passningarna blev fler efter det men jag fick ett MVG i idrott tillslut iaf :-)
SvaraRaderaJag minns ”biblioteksrådet”, en slags motsvarighet till elevråd. Vi var ca 5-7 personer som träffades (under lektionstid) för att ja, jag vet inte riktigt vad det var tänkt att vi skulle göra. Vi pratade om böcker, pusslade och fixade lite i biblioteket. Men det bästa var nog ändå att vi själva fick välja när träffarna skulle vara. Många matte- och tyskalektioner som försvann... :)
SvaraRaderaJag minns tyvärr min högstadietid mest med ångest. Men nu när jag tänker tillbaka på den slås jag av hur starka minnen jag ändå har av vänskap från den tiden. Hade otroligt kul med min barndomskompis precis där vid brytpunkten mellan barndomens lek och tonårens förälskelser. Ena stunden ville man vara barn och leka och fjamsa, nästa stund ville man vara vuxen.
SvaraRaderaJag minns så mycket från min högstadietid. Förälskelsen i killarna i 9F. Den mintgröna joggingdressen. Hur vi delades upp på gympan, tjejerna för sig och killarna för sig. Jag minns vår klassföreståndar Berit som nog var min största inspiration av alla lärare jag haft. Lukten från rökmaskinen på discona.
SvaraRaderaJag minns också känslan av att bli upptryckt mot ett skåp och tagen på brösten, att inte få lika många, någon?, ros på alla hjärtans dag som de mest populära tjejerna.
Men mest minns jag sommarlovet mellan 8 och 9. Gänget vi var. Killarna som hade moppe och vi tjejer bakpå. Smaken av den första cigaretten, "nej jag glömde körkortet i bilen"svaret när vi försökte köpa folköl och blandbanden jag fick och gav.