Först och främst viktigast att drömma och veta att jag inte är ensam. Att det finns fler än jag som tänker konstiga tankar. Att det finns andra sätt att vara och att bli. Att det finns något annat, något mer, så mycket mer.
Att prata, att våga. Vet inte om jag skrivit om det här förut men … I nian när vi haft ett arbete om en författare skulle vi sedan ha en redovisning om författaren inför hela klassen. Sådant som var det värsta lilla tysta Paula visste. Men jag hade skrivit om Hans-Eric Hellberg. Satt framme vid katedern minns fortfarande hur mina ben skakade som spagetti minns inget annat. Men det gick bra! Det var nästan, men bara nästan roligt. På skolavslutningen i nian fick jag beröm från en av klassens populäraste killar (en av de som aldrig pratade med mig annars) för att jag gjort min redovisning så bra.
Böcker har fått mig att skriva själv, mest om böcker. Böcker har gett mig så många pappersvänner och bokförälskelse. Det finns också en särskild bok, en bok som förra våren äntligen fick mig att börja lyssna på musik igen. Boken är självklart bästa underbara finaste Wallflower. I förlängningen fick boken mig också att börja dansa igen. Finaste Wallflower <3
Det är ju faktiskt också så att böcker har fått mig att på riktigt skriva om det jag läser, att bokinstagramma och bokblogga. Genom det att få dela med mig och ta del av andra boknördas boknördiga liv. Något jag tycker väldigt mycket om.
Detta är en bokstav i Paula och Sandras bokalfabet. Läs även Sandras G som i göra.
/Paula som lever och andas böcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar