E som i epilog

Epilog, ni vet de där sidorna efter det att boken egentligen är slut. Jag gillar inte de. Förstår mig väldigt sällan på epiloger. Varför? Epiloger sätter ju stopp för fantasin. Men ja visst ibland vill man väl veta, inte bara tänka och drömma själva om hur det gick sedan för vännerna i boken.

Det jag tycker sämst om i epiloger är om man får veta att huvudpersonerna fortsätter vara sådär puttenuttigt lyckliga i alla sina dagar och skaffar en massa barn. Behöver liksom inte veta det. Värsta epilogen som bara förstör tycker jag kanske inte helt oväntat är den i JK Rowlings Harry Potter och dödsrelikerna. En av mina vuxen favoritböcker är Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. En bok som kunde varit så mycket bättre om det inte vore för den där tramsiga epilogen - ett år senare ...

Men det finns faktiskt en epilog som jag tyckt om är den i Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. En epilog som ger lagom mycket för jag ja jag gillar öppna slut.

Detta är en bokstav i Paula och Sandras bokalfabet. Läs även Sandras E som i epilog.

/Paula