Mitt ordvampyrbett

I dag har jag vågat!
Det jag gått å klurat på i flera år. Ett eget ordvampyrbett!!
Men när jag för några veckor sedan kom på hur det skulle se ut ja då... i Harry Potter typsnitt såklart och i sällskap av en lilla My som äter kakor!!

/Paula

I de eviga skogarna av Fred Vargas

Läskigklurigslukar deckare som jag tycker om.
I de eviga skogarna skiljer sig mot de andra två Adamsberg deckarna som jag läst (Budbäraren och Mannen som vände insidan ut) då man i denna mer får följa kommissarien själv inte de runt om kring.

Välskrivet med spännande och invecklade pappersvänner.

/Paula

Ett litet personligt stordåd...

Min pappa har i flera år sagt att han önskar sig egen inspelade sommarprogram av sina tre barn när han fyller år. Jag var aldrig ett sådant barn som spelade in min egen röst, jag gömde mig så fort videokameran kom fram. Medan mina syskon spelade in egna radioprogram och apade sig framför videokameran.

För någon månad sedan tänkte jag NEJ nu får jag ta tag i den där dumma rädslan för att spela in min egen röst! Jag ska göra det och våga! Vill ju också kunna göra fina boktips filmer och så. Något som skrämt mig massor.

Tänkte att pappa fyller år om en månad, vet inte vad jag ska ge honom så jag slog två flugor i en smäll. Satte mig ner och började skriva om min läsresa. Dels för vad annars har jag att berätta om? Men också för att är det något min pappa inte förstår så är det det där med mina böcker och all tid jag lägger på att läsa. Jag skrev skrev och skrev. Fick ihop något rätt bra. Skrivandet var roligt. Men det där skrämmande att spela in stressade och skrämde mig.

Tog mig i kragen satte mig och spelade in med hjälp av programmet all audio. En gratis version, vilket kanske inte var så lyckat eftersom det bara gick att spela in 50 sek spår. Vilket gjorde att det blev en del konstiga pauser. Sedan var nästa problem att bränna ut allt på skiva och få alla spår i rätt ordning... Det gick men det tog massor av tid. På baksidan av skrivan har jag skrivit att arbetstiden är typ 19 timmar. Men speltiden den blev 24 minuter. Ett special sommar i mp3-format tillägnat pappa på födelsedagen! Om de första 32åren i ett liv som boknörd. Utifrån Bläckhjärta citatet "många böcker måste smakas på, många slukar man, men bara några tuggar man och smälter helt och hållet."

Han fick paketet på sin födelsedag under semesterveckan på Donsö med klipporna och böckerna. En timme efter att de kom hem i söndags ringde pappa och hade lyssnat. Han kände inte igen min röst men tyckte det var väldigt bra... men han är ju min pappa och helt opartisk. Mamma gillade helt opartiskt hon också... men sa att det var en del konstiga pauser. Det där med tekniken... Någon som har tips på bättre inspelningsprogram? Vad spelar folk in sina poddar i för program?

Det var rätt roligt att spela in när jag väl gjorde det. När jag väl satt där. Har bara vågat lyssna på lite... fått nyfikna förfrågningar från andra håll om man får lyssna... jag vet inte?! Jag både vill och inte vill. Också lite sugen på att testa en poddinspelning... Borde jag lägga ut ett liv som boknörd? Borde jag våga det också när jag ändå håller på? Funderar...

/Paula boknörden som VÅGADE spela in sin egen röst. Ett litet steg för människan ett GIGANTISKT steg för mig själv!!

Sommaren utan män av Siri Hustvedt

Vet inte vad jag ska börja. Så mycket jag tycker om denna bok <3 Börjar med formatet istället för med berättelsen. Detta är min första xs bok jag läst i formatet excess. Jag gillar. Väldigt smidigt för semester läsning att bara plocka upp när som. Ett enda lite problem men som jag nog löser, sidorna är lite blanka så bokmärket åkte ut. Fler böcker i excessformat!

Sommaren utan män är nog min bästa sommarbok (i alla fall av de jag läst hittills). Kanske kan Siri Hustvedt bli en ny favoritförfattare! Boken handlar om Mia, vars man efter trettio års äktenskap säger att de ska ta en paus. Hans paus är mycket yngre. Mia bryter ihop och hamnar på psyket. Blir sjukskriven. Bestämmer sig för att tillbringa sommaren i sin barndoms by. Nära mamma. Men mamma har flyttat till ett hem så istället hyr hon ett hus. Ett hus i vilket hon skriver poesi (hon är poet), läser böcker, pratar i telefon med sin psykolog. Några dagar i veckan har hon poesi skola för sju 12-åriga tjejer. Hon blir bekant med grannfrun och hennes båda barn. Mycket tid tillbringas med mamma och hennes väninnor. Framförallt Abigail. Abigail visar Mia sina hemliga broderier hon hållit på med i hemlighet hela sitt liv. Broderier som inte är vad de först verkar vara.

Vad jag tycker om Mia! Tankarna i boken. Känslorna. Så många hundöron. Igenkännelse! Vill läsa igen.

Favoritcitat:

"Synd att jag inte är en person i en bok eller i en pjäs, inte för att saker och ting går särskilt bra för någon av dem, men då kunde jag åtminstone skrivas in någon annanstans. Jag ska skriva mig själv någon annanstans, tänkte jag, återuppfinna berättelsen i ett nytt ljus: jag har det bättre utan honom."

/Paula <3 Siri Hustvedt

Sunset park av Paula Auster

För sju år sedan lämnade Miles Heller allt. Åkte bort från allt och alla. Bytte stad, jobb och flickvän titt som tätt. En enda kontakt med det tidigare livet i New York i breven till vännen Bing.

I Florida flickvännen som snart blir myndig men inte än på ett halvår. Hennes stora syster hotar Miles om han inte "hjälper" henne med en grej så ringer hon polisen. Då låter Bings senaste erbjudande plötsligt rätt lockande - ett ockuperat hus i New York. Men att återvända dit innebär också att ta kontakt med det förflutna, en död bror, en pappa, en styvmor och en mamma som själv övergett.

Det jag tycker mest om är scenerna som utspelar sig i det ockuperade huset, där vi möter Ellen, Bing och Alice. Gillar att perspektiven ändras. Att man får möta alla. Också Miles pappa och mamma. Men en sak undrar jag över. Vad händer egentligen i slutet?

Läst några böcker av Paul Auster och gillar de alltid mycket. Jag blir inte helt uppslukad, faller inte pladask. Läser gärna mer men vet inte riktigt om jag förstår mig på hans storhet?

/Paula

Mannen som vände insidan ut av Fred Vargas

I de franska Alperna har något börjat riva får i hagarna. Det går rykten om varg. Vargarna som följs av vargforskaren Lawrence som med bestämdhet hävdar att det inte är någon av vargarna. Det är något annat något större.

När fårbonden (heter det så?) Suzanne blir attackerad av det okända. Blir det personligt för Lawrences sambo som var vän med Suzanne. Ett varulvs rykte sprider sig i den lilla byn. Attackerna når nyheterna och Paris där kommissarie Adamsberg med stort intresse följer utvecklingen med "vargen". På ett nyhetsinslag från byn tycker han sig se sin gamla och stora kärlek Camille. Kan det vara hon? Han beger sig dit för att ta reda på det och för att undersöka det där med vargen/varulven.

Spännande, välskrivet och väldigt drabbande karaktärer. Min andra Fred Vargas deckare om Adamsberg jag läst och fler kommer det absolut att bli.

/Paula

Själlös av Gail Carriger

Detta är en bok med väldigt bra baksidestext så här låter det:

"Det viktorianska London som Alexia Tarabotti lever i är inte riktigt detsamma som det beskrivs i historieböckerna. Här förekommer nämligen både spöken, vampyrer och varulvar som något fullständigt naturligt, som till och med har ett eget förvaltningsorgan för att hantera eventuella brott och överträdelser. Alexia själv är inte heller helt vanlig: hon är inte bara själlös utan dessutom ogift vid den, för tiden, skandalöst höga åldern 25 år. Alexia hamnar dessutom på kant med högt uppsatta personer inom förvaltningen, då hon attackerats av en vampyr som visar sig ha ett tveksamt ursprung."

Det är hur bra som helst! Jane Austen fast med vampyrer och varulvar! Å en väldigt intressant huvudperson! En serie jag helt klart ska läsa kommande delar på! Hoppas de är lika underhållande!

/Paula

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Detta är en bok jag varit väldigt nyfiken på ända sedan den kom och författaren satt i Babelsoffan. En bok väl värd att vänta på. Det gör ont att läsa på samma gång som jag viker hur många hundöron som helst. Hundöron om kärlek till litteratur.

Winterson som i hemlighet läser Engelsk skönlitteratur från biblioteket i A-Z ordning. Ett av alla hundöron låter så här:

"Böcker är ett hem för mig. Böcker skapar inte ett hem - de är ett, i den bemärkelsen att man, precis som med en dörr, öppnar en bok och går in. Där inne finns en annan sorts tid och en annan sorts rum."

Kommer gå tillbaka till mina hundöron och tuschmarkeringar många gånger. Blir väldigt sugen på att läsa mer av Jeanette Winterson. Vad borde jag börja med?

/Paula

En vecka med familj, klippor och bokfrossa

Stål av Silvia Avallone

Det här är en hård bok som gör ont att läsa. Om vännerna Anna och Francesca 13 år, i en betongförort i Italien. Men det är också berättelsen om Annas kämpande mamma, småkriminella pappa och snygge storebror. Om Francescas skygga förtrycka mamma och hennes misshandlande idiot till pappa. Om Lisa som är lika gamla som Anna och Francesca. Mellan sommar och sommar får man följa karaktärernas tunga öden.

Det jag kanske gillar bäst med boken är när Lisa berättar för Anna att när hon blir stor ska hon skriva en bok om två bästa vänner en ljus och en mörk. Det får en att tro att Lisa vuxit upp och skrivit berättelsen om den blonda Francesca och den mörka Anna. Den tanken gillar jag. Att Lisa förverkligade sin dröm!

/Paula

Semester

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Att ha semester och slukas upp av många hundra boksidor en dag i hängmattan. Det är rätt ordentligt härligt det! Boken i fråga är Nattens cirkus av Erin Morgenstern. En magisk cirkus i slutet av 1800-talet början av 1900-talet. En magisk färglöscirkus. Ett spel bundet av två magilärare för att testa deras elever. Celia och Marco som är spelets deltagare men inte vet vad spelet går ut på. De testar sina magiska krafter på varandra, en uppvisning den ena mer manifik än den tidigare. 

Människorna runt om cirkusen, besökare och de som är en del av cirkusen. Den kärlek som uppstår mellan speldeltagarna som inte ska uppstå. 

Jag slukades helt en väldigt bra hämngmattebok att för några timmar helt gå upp i!

/Paula 

Att göra sådant man egentligen inte törs

Har bestämt mig för att börja göra stordåd - att göra sådant jag egentligen inte törs. Ett hemligt projekt har jag lyckats genomföra! Det har med böcker att göra men kommer inte att bli offentligt förrän nästa vecka!

Att just denna bild gillades på Instagram av en av Sveriges snyggaste författare! Kanske ett litet stordåd det också.

/Paula

Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan

Oj!

Det finns böcker och det finns böcker. Detta var inte alls den bok jag väntat mig. Har under våren prenumererat på Sekwas böcker. Inte läst så mycket om de... utan mest bara vetat att jag ännu inte läst en dålig bok i Sekwas utgivning. När jag såg att jag fått en ny bok av författaren till en av mina stora favoriter No och jag blev jag glad och tänkte den ska jag börja min semester med.

Tänkte mig nog en skönlitterär bok men möts istället av en skildring av en mor. En varm, kärleksfull men också väldigt hård skildring som gör ont att läsa. Men som det är omöjlig att släppa när man väl börjat läsa.

En bok som börjar med en son som frågar mamma "visst tog mormor livet av sig?". Så var det mormor tog livet av sig. Man får följa med till mamma/mormors Luciles barndom och liv. Luciles syskon och vänner har intervjuats för boken. Många kval har övervunnits för att boken ska kunna skrivas. Sömnlösa nätter och kval.

Boken är indelad i tre delar först Luciles barndom som nummer tre i en syskonskara med nio syskon. Ett ovanligt vackert barn som var fotomodell för många av de stora märkenas kataloger. Syskonen och föräldrarna målas på ett varmt om än smått kaotiskt sätt. Döden kommer och sorgerna börjar. Sen bokens andra del pang. Aj. Fanns det kanske något bakom fasaden. Sedan blir Lucile själv mamma, mamma till Delphine. En till en början varm och fungerande mamma. En skilsmässa. Ett bohemiskt liv med mamma och två döttrar tar form. Sen pang bom för mycket död, elände och ? utlöser en första psykos och ett helt annat liv börjar...

Boken tog precis slut, känner att detta är en bok jag kommer tänka på länge. Har ännu inte läst författarens bok Dagar utan hunger, som det också skrivs om i boken. Men blir väldigt nyfiken på den. Antar att läsningen av den blir en annan eftersom jag läste Ingenting kan hindra natten först.

Kanske är det så att om du vill bli gripen av en bok i sommar är det denna du ska läsa. Vill du däremot bara ha underhållning i din sommarläsning och inga slag i magen eller tårar bakom öronlocken tja då ska du nog läsa en annan bok.

/Paula

Ny radiofavorit

Ny radiofavorit söndagar 10.00 på P4 min bokhylla med Mark Levengod och Jenny Lindh. Lyssna!! Ser mycket fram emot kommande avsnitt.

Lyssna här: Min bokhylla

/Paula

Morgonljuset och semster

Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami

Efter mörkrets inbrott, är en perfekt bok när det gäller formen. Helt lagom stor och tjock. Lagom mycket text på sidorna. En bok att slukas upp av. Boken utspelas under en natt, klockslag angives när nytt kapitel börjar.

Mari sitter på ett café med en tjock bok och läser. Boken har fortfarande bokhandels skyddsomslag på sig så man kan inte se vilken bok hon läser. Blir nyfiken på det där med skyddsomslag på böcker där man inte ser vilken bok det är. Hur funkar det? Fram till Mari kommer Takahashi med sin trumbon fråga om han får slå sig ner. Ska bara sitta där en liten stund medan han äter. De har träffats en gång innan, han har gått i samma klass som Maris storasyster Eri.

Eri som den observerande berättarrösten flyttar över till i andra kapitlet, sover en ovanligt djup sömn. När hon sover blir hon bevakad av någon i teven som står på i hennes rum. Men hur är det möjligt?

Efter det att Takahashi lämnat Mari går han och repar med sitt band. Mari blir hämtad på cafét av en bekant till Takahashi eftersom hon kan prata kinesiska... Natten fortsätter Mari och Takahashis vägar krossas flera gånger och får mig att tänka på Nick & Norahs oändliga låtlista av bäste David Levithan och Rachel Cohn. Natten, mötet, samtalet. Men utan musiken och kyssen. Väldigt mycket mer mystisk och kanske mer vuxen?

Igenkännelse när Takahashi berättar om hur han som skoluppgift över sommaren planterade blomman för dagen. Något jag aldrig gjorde men min lillebror hade som uppgift flera sommarlov. Att man gör det både i Sverige och Japan är ändå lite häftigt tycker jag.

Jag har läst det mesta av Haruki Murakami tycker nog ändå bäst om hans tunnare böcker. Gillar denna bra mycket mer än 1Q84 även om jag läst alla delar. Norwegian wood är nog min favorit men Efter mörkrets inbrott kommer snäpet efter. Tycker hemskt mycket om karaktären Mari och tankarna om tid och rum.

favoritcitat:
"Det här är verklighet, sluter hon sig till. En annan verklighet har av någon anledning ersatt min ursprungliga verklighet."

Det enda negativa med att läsa Murakamis böcker är nog att jag får så otäcka drömmar på nätterna. Jag undrar också vad är en fiskkaka? En kaka av fisk eller en kaka formad som en fisk?

/Paula

Lycka är att...

lycka är att 

vakna

komma på att man ha semester

sträcka sig efter 

glasögon

och 

BOK

ligga kvar och läsa

läsa till boken tar slut

att få sluka böcker 

som om man var i slukaråldern

/Paula

Väldigt sällan fin av Sami Said

Semester och läsfrossa!

Tid till att läsa de där böckerna man gått och klappat på så länge, varit så nyfiken på. De är farliga de där böckerna de man hoppas så mycket på. En sådan bok är Väldigt sällan fin, Sami Saids debutbok.

Jag är inte besviken men jag är inte heller helt överväldigad. Boken handlar om Noha som flyttar från sin familjen i Göteborg till korridoren i Linköping för att läsa religionsvetenskap. Noha är mindre social än de flesta, helt nöjd med att vara själv på sitt rum och bara läsa. Men verkligheten gör sig påmind kursaren Fredrik som vill konvertera till Islam och konststudenten Anna som han träffar på ett tåg. Noha finnar att hans tid äts upp. Att umgås med en tjej på egen hand går helt emot hans uppfostran som muslimsk flyckning från Eritrea. Men han kan inte säga nej och vänjer sig vid Anna. Detta är boken första del som får mig att tänka mycket på mina Göteborgs år i Ostkupankorridor. Jag gillar Noha och jag gillar Anna känner igen delar av mig själv i de men också andra jag träffade under mina student år. Visst har jag stött på Fredrik typen också.

Under Nohas första termin dör farfar som är Eritrea som äldste sonen är det Nohas uppgift att följa med och stötta pappa när han ska se graven. Andra halvan av boken handlar om den resan. Om hur landet de flydde från när Noha var liten har ändrats. Hur det är nu. Att inte kunna språket. Hur folk ser på pappa och hur Noha ser på pappa. Att pappa varit någon annan...

Också spännande tankar i boken om bibliotek. Alltid plus för tankar om bibliotek, böcker och läsning.

/Paula

Inget allvarligt av Justine Levy

Jag har sagt det förr men jag säger det igen - Jag tycker väldigt mycket om bokförlaget Sekwa och deras bokutgivning. Läst en massa av deras utgivning och böckerna har fått ett eget hyllplan i mina bokhyllor, i min specialsamling av böcker jag tycker extra mycket om.

Av Justine Levy har jag tidigare läst Vi ses på place de la Sorbonne och En ovärdig dotter. Blev väldigt glad när det nu kom ut en ny bok av henne Inget allvarligt. Men vad förvirrad jag blev när jag började läsa... det stämde ju inte... Louises mamma var död ju. Helt plötsligt berättar hon för Louise att hon är sjuk i cancer. Tog fram de gamla böckerna och upptäckte att En ovärdig dotter är fristående del 3. Ändå kom den ut förre i Sverige på svenska. Varför?

Böckerna beskrivs som starkt självbiografiska vilket gör mig nyfiken. De utspelar sig under olika delar av Louises liv 18, typ 27 och kanske något över 30? De handlar mycket om den komplicerade relationen till frånvarande fotomodellsmamman och rika pappan som jobbar jätte mycket och har nya unga vackra flickvänner. Om att blir sig själv när man har den bakgrund man har. Men också och mycket om kärlek. Den nya boken inget allvarligt (som jag läst i helgen) handlar om en smärtsam skilsmässa och en otäck otrohetsaffär men också om mötet med en ny kärlek. Boken gör ont att läsa eftersom den ger igenkänning. Men den ger också lite nytt hopp. Tyckte väldigt mycket om Vi ses på... lite mindre om en ovärdig dotter och tycker vansinnigt mycket om inget allvarligt.

Ett favoritcitat apropå det där med att färgsortera sina bokhyllor "En gång målade jag alla mina böcker i svart, för att göra som han, det var inte så praktiskt när jag skulle se skillnaden på dem, men livet är inte till för att vara praktiskt och jag älskade Adrien."

Jag gillar det rena sättet Justine Levy skriver sina böcker på. Det är mycket känslor och tankar inte så mycket krimskrams. Ofta tycker jag om att läsa om krimskramset och populärkulturella referenser men här är det en skön omväxling att inte ha det.

/Paula som kommer läsa minst en sekwa bok till i sommar