Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

"LJUS LJUS LJUS. Det var alltsom kom för mig när jag såg Mimi på stranden den första gången. Hon stod med ryggen åt mig. En skitig badhytt lutade sig mot henne. Hon tittade inte drömmande ut mot sjön, hon var urförbannad. Som om hon inte alls väntade på mig. Vinden bullade upp hennes jacka i ryggen. Inte som ett segel. Inte som om hon var på väg att lyfta.
Tills hon vände sig om och jag såg hennes blick.
En brinnande sorg."

Mariia och Mimi har träffats förr. De går i samma skola. Mariia har på grund av ett missförstånd spridit ut ryktet att Mimi knarkar. Mimi knarkar inte men hon bor i den vita villan som hon kallar Oredan. I Oredan bor hon med blind mormor, faster (som får betalt för att ta hand om de),  mormors två bröder och "mamman på vinden."

Mormor vill så gärna att Mimin ska ha en vän, så hon ber Mariia spela hennes vän. Mariia följer med till oredan och det säger klick. Mariias tystlåtna föräldrar vill inte att hon ska umgås med flickan i självmordshuset. Det blir en sommar full av hemliga möten, vänskap, kärlek och närhet som är både vackraste vacker och ondaste ont.

Det är Mariias berättelse vi läser. Mariia som berättar för och samtalar med sin läsare.
"Bästa läsare!
Jag märker att ordet "uppgift" roar er. Eller får er att gråta.
Helt beroende på vilket slags liv ni har levt.
Inbillade jag mig att det var min uppgift att komma in i Mimis liv och rädda henne?
Nej.
Min uppgift var inte att rädda henne utan att leva med henne i den här stunden."

Jag älskar det tilltalet i boken. Författaren som låter karaktären vara författare och berätta sin berättelse genom ett samtal med oss läsare. Ett samtal om kärlek och om skrivande. Detta på det mest underbart vackra språk! Ljus ljus ljus kommer högt upp på min lista av favoritböcker! Kanske rent av våren 2014-års bästa?!

/en trollbunden Paula som vill läsa mer av Vilja-Tuulia Huotarinen