Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent går i nian, han hänger med enda kompisen Tore. Tänker att han tar hand om Tore som hade varit ensam om det inte vore för Emanuel. Men att han själv varit ensam utan Tore det tänker han inte. För hade det inte varit så att det var Emanuel och Tore då hade Emanuel … Ja vad hade han? Storasyster har ju sagt att han har potential. Vad hon nu menar med det?

I skolan får Emanuel en ny klasskompis, en ovanligt söt tjej, Bianca. En tjej som klär sig i dr Martens, slips, kofta och har halvlångt hår och spikrak lugg. Emanuel  han blir kär. Men hur ska han närma sig henne? Särskilt eftersom hon hänger med klassens populäraste tjej Ammis?

När Tore en eftermiddag blir hämtad av sin mamma i skolan och inte kommer tillbaka på ett tag. Då ser Emanuel sin chans. Nu ska han vara någon annan inte Emanuel och Tore utan bara Emanuel. Han som vågar prata med Bianca. Som till och med blir bjuden på fest. Men bjuder han inte på lite för många av Tores hemligheter?

Emanuels rum ser fortfarande ut som när han var liten, leksaker som står framme, sover i Alfons-lakan. Men över sina barnbilder hänger affisch på Broder Daniel (har jag sagt att jag älskade, älskar och alltid kommer älska Broder Daniel?).

Favoritcitat från när Bianca hälsar på i Emanuels pojkrum
"- Åååh, du gillar Broder Daniel.
Hon pekar mot affischen på garderoben.
- Självklart.
- Ja, säger hon allvarligt. Det är faktiskt självklart."

En bok om att hitta sig själv utanför de trygga ramarna, en bok som är både rolig och väldigt allvarlig på samma gång. En bok att tycka om. Att bli glad av att läsa. Det har skrivits om boken att den passar de som gillat men vuxit ifrån Dagbok för alla mina fans kan inte riktigt förstå det.

Gillar boken med den vackra långa titeln, Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Ser fram emot mer från Åsa Asptjärn.

/Paula