Förra årets absolut finaste bok. En av de finaste böckerna någonsin författad och illustrerad av Johan Egerkrans. Haft den i min ska läsa hög ända sedan bokmässan och nu äntligen är den läst! Precis som bokens titel berättar så är detta en bok om våra nordiska väsen. Så mycket skrönor och kunskap samlad med de vackraste illustrationer.
Jättar som antagligen fått sitt namn för att de tyckte så "jätte" mycket om att äta. Källråt som får mig att tänka å trollskogen jag vuxit upp i. Troll som bergtagna människor kanske för att de börja bli ont om troll. Jag gillar att vättar de har namn som Poss, Toss och Knoss. Om andra väsen har namn framgår inte. Så jag antar inte.
Den otäcka maran, en form av syster till varulven. Mödrar som var extra rädda för smärta använde sig av ett trollknep och kröp genom fosterhinnan från ett föl. Detta gjorde att smärtan vid förlossning uteblev men att flickor blev maror och pojkar varulvar. Mylingen som ni ser på bilden (en av alla fantastiska i boken) är en sorglig en. Ett odöpt barn som går igen. Ett barn som modern har mördat vid födseln. För att slippa skammen att vara en ogift mor.
Lärdomar från boken flera väsen spelar fiol. Undrar varför just fiol? För att det är ett gammalt instrument? Eller bara i alla fall. Flera väsen kan "mutas" göras tillfälligt snälla med silvermynt och snus. Det är också bra för jakt och fiskelycka. För att skydda sig mot onda väsen en stålsax.
En bok som mycket väl kan läsas tillsammans med sagor eller nyare berättelse om våra magiska väsen som Mårten Melins Liksom helt magiskt (mer om den 3 februari).
Utifrån denna bok ska vi ha en väsen, monster och påskkäring dag på biblioteket under påsklovet. Riktigt hur det ska gå till vet vi inte. Men bra det kommer det att bli.
/Paula som tycker att Nordiska väsen är den kanske bästa presentboken (även till sig själv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar