Minnen av David Foenkinos

Patrick är en ungvuxen som drömmer om att en dag skriva den stora romanen. Han jobbar nätter på hotell. Ett jobb som får honom långt från sitt vanliga sociala liv. Han tänker mycket och skriver massor av anteckningar på nätterna. "Det jag kallade "min personlighet" var det besynnerliga resultatet av allt som påverkat mig."

När hans farfar plötsligt dör börjar han ägna mer tid för sin farmor. Farmor som snart inte kan bo kvar hemma utan flyttas till ett ålderdoms hem. Patrick och hans pappa är de som besöker farmor mest.
Farmor som är väldigt trumpen och ilsk över att de fattat beslutet att flytta henne.

Men Patrick och farmor finner på ålderdomshemmet en humörshöjare. En fantastiskt ful tavla. En tavla som får de båda på bättre humör och som piggar upp farmor på de deppigaste dagarna. "Även farmor hade fått pippi på kotavlan, och vår gemensamma avsky gjorde oss fulla i skratt." I födelsedagspresent tar Patrick med sig farmor för att besöka kotavelkonstnären. Det är min favoritscen i boken. Hur de hälsar på den deprimerade mannen som inte målat på flera år men Patrick och farmor höjer tavlan till skyarna så pass bra att konstnären börja måla igen.

Lite innan farmor flyttade till ålderdomshemmet gick både Patricks mamma och pappa i pension. Pappa möter han mer än vanligt nu tillsammans med farmor. Men det är något pappa döljer något om mamma. Mamma som hela livet drömt om pensionen och allt hon skulle göra då …

Farmor bär på en sorg att hon fick sluta skolan i tredje klass och inte börja igen. Patrick ordna så att hon får gå en dag som tredjeklass elev i sin gamla skola. Fröken för klassen är den väldigt söta Louise, som Patrick beskriver sina känslor för så här, "Jag kunde bara säga att hennes plötsliga närvaro fyllde ett tomrum. Ett tomrum efter henne. När jag såg henne förstod jag (fastän jag aldrig kunnat uttrycka denna önskan) att jag hade väntat på henne." Det är så fint, vacker och rörande att läsa om möten som ändrar liv och får hjärtan att slå. Men jag undrar tror jag på riktigt att dessa möten finns?

Jag tycker väldigt mycket om David Foenkinos språk och humorns i hans fotnoter.
"Hennes föräldrar drev en järnhandel (därför lektet hon ofta med småspik)."
"7. Jag skriver ut tre punkter, men det är inte för att betona att mannen var tyst. Han öppnade munnen, och det såg verkligen ut som om tre punkter hoppade ut."

Minnen är en berättelse om flera generationer och om att hitta sin plats och roll som vuxen. Det är också en bok om kärlek, kärlek som kommer och går eller består. Kan flera vara lyckliga på samma gång eller vill slumpen annorlunda. Om att vara ungvuxen och acceptera att du också en dag ska bli gammal. Tycker väldigt mycket om Patrick och hans farmor. Betraktelserna från ålderdomshemmet gör mig sorgsen. Tänker att jag ibland (ofta) är en sådan där vykorts människa. Men jag tycker ju om att skicka post (och att få post).

Jag är dålig på konst och konstnärer, men förstår att Vincent van Gogh har väldigt stor betydelse i den Franska nutida kulturen med tanke på all plats han få ta i böcker. Spelar en liten roll i Minnen en bra mycket större i en av mina bästa bästa bästa Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

/Paula som får ta å kolla upp han den där van Gogh lite bättre