måndag 20 januari 2014

En sekund i taget av Sofia Nordin

Fort gick det. En otäck feber som dödade i stort sett alla. Hedvig flyr från huset där hennes mamma, pappa och lillebror ligger döda. Är hon den enda överlevande? Förtvivlad lyckas hon få med sig mammas jobb nyckelknippa bort från lägenheten.

Nyckelknippan som går till skolan, där det finns ett skolkök med massa mat, tält, sovsäckar och stormkök. Ett bra ställe att börja på. Allt hände så fort på kvällen så inga döda kroppar bör finnas i skolan heller.

Är hon helt ensam kvar? Enda människan? Vart ska hon ta vägen? Hedvig är modig. Hon kämpar framåt försöker att inte tänka på de döda. Kommer på att lite utan för staden finns en gård de brukade besöka med skolan. Ingen bor där men det finns djur.

På en fullastad cykel beger hon sig mot gården. Djuren lever fortfarande, de är törstiga och korna i behov av att mjölkas. Med hjälp av en bok från skolbiblioteket lyckas hon mjölka korna. Men mjölken den är hemsk. Men det går att göra smör av den. Hedvig lyckas klara sig bra, hugga ved, elda, ta hand om djuren, mat, odla sysslor som blir till vanor. Sysselsätta sig för att slippa tänka på vad som hänt. Hon pratar med djuren, för sig själv och med döda bästisen veta-bäst-Lydia.

Hedvig tror sig ha koll på läget får hon plötsligt syn på ett skoavtryck på gårdsplanen. Ett skoavtryck som inte är hennes. Detta skoavtryck får mig att tänka på Robinson Crusoe rädsla när han ser ett fotavtryck på sin öde ö. Är det vän eller fiende som finns i närheten? En röst som säger Hallå? En tjej i Hedvigs ålder. En Ella. Plötsligt är Hedvig inte ensam längre. De är två som ska samsas om det som blivit Hedvigs vardag.

Men när man är två då behöver man prata. Behöver man också minnas? Finns det två överlevare finns det då ännu fler?

Spännande bok som känns som en utveckling av Sofia Nordins Äventyrsvecka. Hungerspelsvärlden som de skulle kunna vara i vår värld?

/Paula


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar