Årets första bok gick i samma tecken som 2014års sista bok nämligen Christin Ljugqvists tredje bok. I Fågelbarn såg Hanna en kille skymta på gården vid hennes nya lägenhet - en kille som såg ut som en räv. Killen heter Finn och det är han man får läsa om i Rävsång. Hanna är återigen en bifigur den spännande nya tjejen i lägenheten under.
Finn har har precis kommit hem efter en ett och ett halvt år lång resa. En ensam resa, en resa han bra försvann i väg på utan att säga något till någon. Han lämnade allt, alla, mamma, lillasyster, flickvän, vännerna. Finn kunde efter pappas död inte längre andas det tog stopp. I en familj som inte pratade med varandra om sådant som är svårt. En pappa Finn hittar död, en pappa som supit ihjäl sig. Nu har tid gått Finn har sett saker, träffat människor och "hittat sig själv". Han åker hem ... hem till Göteborg lägenheten med mamma och lillasyster i.
Men att komma hem är ingen dans på rosor, hemma är de arga, ledsna och besvikna på honom. De blev så oroliga när Finn försvann, trodde kanske han tagit livet av sig. Tills det att polisen kollade hans pass och han började skriva skumma statusuppdateringar på Facebook. I lägenheten stor soffan som pappa dog i kvar och det är som om han också är kvar. Döda pappa kvar i lägenheten, pappan som var så elak, egoistisk och ja drack för mycket.
Att hitta sig själv långt borta från alla andra det är en sak men att hitta sig själv tillsammans med andra är något helt annat. Att dessutom hitta sig själv tillsammans med de som tycker att man svek. Så var det ju den nya flickan i lägenheten under, hon med det korpsvarta håret hon som heter Hanna och kan se spöken ... Kan hon hjälpa?
Oj vad jag tycker om Rävsång!! Tycker verkligen om Kaninhjärta och Fågelbarn också men Rävsång ä något helt annat. Så galet bra. Så snyggt hopknutna dessa böcker är med varandra. Läs med er! Läs säger jag! Allihopa eller vilken som. Borde gå lika bra att börja med Rävsång som med Kaninhjärta.
/Paula som ser fram emot att läsa massa massa mer av Christin Ljungqvist
Finn har har precis kommit hem efter en ett och ett halvt år lång resa. En ensam resa, en resa han bra försvann i väg på utan att säga något till någon. Han lämnade allt, alla, mamma, lillasyster, flickvän, vännerna. Finn kunde efter pappas död inte längre andas det tog stopp. I en familj som inte pratade med varandra om sådant som är svårt. En pappa Finn hittar död, en pappa som supit ihjäl sig. Nu har tid gått Finn har sett saker, träffat människor och "hittat sig själv". Han åker hem ... hem till Göteborg lägenheten med mamma och lillasyster i.
Men att komma hem är ingen dans på rosor, hemma är de arga, ledsna och besvikna på honom. De blev så oroliga när Finn försvann, trodde kanske han tagit livet av sig. Tills det att polisen kollade hans pass och han började skriva skumma statusuppdateringar på Facebook. I lägenheten stor soffan som pappa dog i kvar och det är som om han också är kvar. Döda pappa kvar i lägenheten, pappan som var så elak, egoistisk och ja drack för mycket.
Att hitta sig själv långt borta från alla andra det är en sak men att hitta sig själv tillsammans med andra är något helt annat. Att dessutom hitta sig själv tillsammans med de som tycker att man svek. Så var det ju den nya flickan i lägenheten under, hon med det korpsvarta håret hon som heter Hanna och kan se spöken ... Kan hon hjälpa?
Oj vad jag tycker om Rävsång!! Tycker verkligen om Kaninhjärta och Fågelbarn också men Rävsång ä något helt annat. Så galet bra. Så snyggt hopknutna dessa böcker är med varandra. Läs med er! Läs säger jag! Allihopa eller vilken som. Borde gå lika bra att börja med Rävsång som med Kaninhjärta.
/Paula som ser fram emot att läsa massa massa mer av Christin Ljungqvist
Rävsång
Författare: Christin Ljungqvist
Förlag: Gilla Böcker (2014)
ISBN: 9789186634605
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tusen, tusen tack för dessa varma ord, för tillfället är jag svältfödd. Så tack.
SvaraRaderaPS. På måndag skickas nytt manus till tre förlag, det blir dessvärre inte riktigt samma genre utan scifi/retropunk. Men jag har haft kul medan jag skrivit, och det hoppas jag ska märkas ...