Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Detta är en bok jag verkligen längtat efter att läsa. Vindens skugga av samma författare finns med på min (nog rätt långa) lista över bästa böcker/läsupplevelser någonsin. När Ängelns lek kom slängde jag mig över den. Den kommer inte in på listan. När jag såg att Himlens fånge skulle släppas i pocket min sista semester vecka så kändes det som att det var meningen att bli min sista semesterbok.

Åter i Barcelona, bokhandeln Sempere & sönder, de bortglömda böckernas gravkammare. Daniel har gift sig med Bea de har fått en son, herr Sempre börja bli gammal och Fermin ska gifta sig. Men då kommer det förflutna i fatt honom Fermin med sin gömda identitet utan papper på den nya. Hur ska han kunna gifta sig? Det förflutna kommer också i fatt honom i form av ett besök...

Detta är Fermins berättelse och jag är inte jätte intresserad av den. Denna boken börjar ju först på sista sidan. Suck vilket väl egentligen innebär att det kommer komma en bok till. Himlens fånge borde har varit dubbelt så tjock för det är bara en mellan bok. Rätt så besviken som jag längtat. Kanske är det jag är mest besviken på att de bortglömda böckernas gravkammare besöks först i sista kapitlet... Kanske hade jag tyckt bättre om om jag haft de andra böckerna färskare i minnet. Men Fermin har aldrig varit min favorit.

/Paula