Jams mamma är konstnär med egen ateljé i deras hem. När mamman håller på med en speciell tavla stänger hon in sig och målar, målar, målar. Givetvis blir Jam nyfiken och smyger in för att kolla när hon är ensam hemma. Hon snubblar och skadar sig, blod faller på tavlan.
Blodet ger liv åt varelsen på tavlan. Varelsen utan ögon som tar sig ut ur tavelduken och pratar med Jam via sina tankar. Varelsen ber att bli kallad Pet och säger att den är här för att jaga. Att det visst finns monster kvar. Att det finns ett hemma hos Jams bästa vän Redemption.
Kan det verkligen stämma. Jam vill inte tro på det. Men samtidigt kan hon inte strunta i det för tänk om någon far illa på riktigt? Om människorna i Lucille bara valt att inte se, kanske är inte allt så fantastiskt som de tror?
Pet är en poetisk, härligt långsam, tänkvärd bo som överraskar en under läsningens gång. Och det där med att bli överraskad av böcker det händer verkligen inte alltid. Jag önskar att fler böcker skulle överraska med sin berättelse.
Boken får mig att bli nyfiken på att läsa mer av Akwaeke Emezi!
/Paula
Pet
Författare: Akwaeke Emezi
Förlag: Bokförlaget Trasten (2023)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar