Det är sommarlov och Vildas tankar snurrar massor. Hur kan någon säga att hon inte är same? Vem bestämmer det? Mamma är ju same och älskade morfar har renar. Vilda har varken samiska språket eller en egen kolt.
På skolavslutningen hade några av de nya klasskompisarna kolt. Varför har hon ingen. Detta få bli sommaren Vilda lär sig samiska och kanske får en egen kolt. Hos morfar får Vilda prova koltarna som var mormors. Morfar säger att klart de ska prata samiska. Han säger det tårögt.
Men inget blir som det var tänkt för morfars hjärta lägger av och det blir istället en sommar med sorg, begravning och tömma ett hus. Vilda vet inte hur hon ska hantera det. Känslorna är överallt och ingenstans. Ilska är lättare än sorg. Lillasyster Irma vill få komma nära storasyster och dela sorgen men puttas undan.
På begravningen var Samuel han som de lekte med när de var små. Samuel är några år äldre och kan samiska kan kanske han lära Vilda? Men hur tar man kontakt med någon man egentligen inte känner?
Och hur hur hittar man sig själv mitt i sorgen och alla andras tankar om vem du är?
Fin läsning som gärna hade fått vara typ 50 sidor till.
/Paula
Fjärilshjärta
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2023)
ISBN: 9789129741872
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar