Boken som fick mig att fatta BESLUTET att börja bokblogga

I lördags läste jag slut en bok, en lite ovanlig bok som jag fick tvinga mig att läsa långsamt (söndag-lördag). En bok som fick mig att fundera över det där att börja bokblogga. Bokens i fråga är Drömbokhandeln av Laurence Cossé från bästa Sekwa förlag (har ännu inte läst något dåligt som de gett ut).

I Drömbokhandeln möts Francesca och Ivan. Tillsammans förverkligar de sin dröm om en bokhandel, en drömbokhandel fyllda av goda romaner. Till sin hjälp att fylla bokhandeln med rätt böcker tar de åtta hemliga författare. Dessa åtta författare ska var och en skriva en lista med 600 böcker de vill ha i bokhandeln.  Men idén om en bokhandel fylld med goda romaner väcker motstånd, hot och överfall på tre av författarna.

Samtidigt som boken handlar om romanen och läsaren så är den en detektivhistoria där Francesca och Ivan sitter och berätta om bokhandelns historia och hoten för polisen Heffner. Jag vill inte berätta mer om boken tycker kanske inte att det behövs… tycker detta är en bok alla som tycker om att läsa romaner borde läsa och läsa om.

Mitt exemplar av boken är fullt av hundöron på sidor som jag vill återvända till för att det där finns rader som är så bra att jag vill läsa om de en massa gånger. Ett av favorit citaten finns på s. 81:

 ”Det visar att meningen med litteraturen i bästa fall är att sammanföra likasinnade så att de får träffas och talas vid.”

Jag tänker att det bästa med att vara bibliotekarie är att hitta litteraturen som sammanför dessa likasinnade människor med varandra!

/Paula som hade haft med Drömbokhandeln på sin 600 lista