Sommarskolavslutningsdagen 1998 tog mamma enligt tradition
mig och mina småsyskon till den lilla stadens enda bokhandel. Som traditionen sig
bör skulle vi få välja en egen sommarlovsbok.
Detta år talade en gul bok till mig (detta var under en
period då jag faktiskt som tur var tyckte om gult) boken hette Du & Du & Du och var skriven av
en ny författare för mig Per Nilsson. Boken flyttade mig in i Anon, Zarah och
Nils värld. Alla tre huvudperson i vart tredje kapitel. Som jag tyckte om dessa
tre nya bokvänner (kanske mina första riktiga bokvänner). Boken fick mig att vika hundöron, skriva upp
citat och läsa om.
Denna sommar läste jag allt som Per Nilsson tidigare
skrivit. Jag hade fått en
favoritförfattare. En författare vars karaktärer det kändes som jag kände.
Bokkaraktärer som blev mina vänner, ibland kanske mina bästa vänner.
Det hade funnits många böcker innan men Du & Du & Du var annorlunda. Kanske var det den första bok
jag verkligen ville gå in i? Eller var det för att Anon, Zarah och Nils var så
verkliga?
Under en berättarlektion berättade jag om en
sommarförälskelse en lång kille som hette Nils, tyckte om matte och en gång
begravde sig själv bara för att få se hur det var. När gruppen som lyssnat på
mig satt tyst efteråt frågade jag om de ville veta vart jag träffat Nils?
Såklart de ville de var ju rätt frågande till min underliga sommarförälskelse.
Vart hade jag mött honom då? I en bok såklart. För efter mötet med den boken ändrades typ allt.
/Paula
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar