Jag fick en bok. En barnbok. En gammal barnbok från långt innan jag ens var född. En bok som jag borde tycka om. Spännande. Jag läser som bekant mest och oftast nya böcker, väldig nya böcker. Nu en bok från 1957.
Ett väldigt annat tempo, en långsamhet jämfört med dagens barnböcker. Tistou han somnar i skolan. Så det bestäms att han ska hålla sig hemma. Få lära sig saker av fars anställda. Först ut är trädgårdsmästaren, det är då det upptäcks att Tistou han har gröna fingrar. Sätter han ner sina fingrar i jorden så växer där upp blommor. En hemlighet trädgårdsmästaren råder honom att hålla för sig själv.
Tistou hade gärna varit alla dagar i växthuset men inte. Han behöver lära sig inför framtiden när han ska ta över fars vapenfabrik. Alla platser som besöks börjar plötsligt blomma bli vackra. Tistou full av frågor och oförståelse. Hur kan vissa ha det dåligt. Alla borde ha det bra. Och varför krig, varför vapen?
Tycker så mycket om stämningen och långsamheten i Tistou pojken med de gröna fingrarna.
/Paula
Tistou, pojken med de gröna fingrarna
Författare: Maurice Druon
Förlag: Bonniers juniorförl (1957)
ISBN: 9148504815
Jag kommer ihåg att jag älskade Tistou som barn (hade den i EBFA-utgåva), men har inte läst om den sedan dess. Kanske dags för en omläsning!
SvaraRadera