och sen Paulette av Barbara Constantine

Julledighet och frossande i vuxenböcker framförallt i Sekwas höstutgivning. Först ut och sen paulette. Fransk landsbygd den sjuttioårige Ferdinand känner sig ensam i sitt på tok förstora hus. Sonen har precis flyttat in till samhället tillsammans med sin fru och sina två söner. Ensamheten är påtaglig.

På eftermiddagarna åker Ferdinand in till samhället för att få en skymt av barnbarnen och säga få säga hej. Men deras stressade mamma rycker snabbt undan sina pojkar skyller på läxor och mycket att göra.

När grannen Marcelines tak rasar in så erbjuder han henne ett av rummen i sitt stora hus. Därefter går bästa vännen Guys fru bort och det faller sig naturligt att Guy också flyttar in i det stora huset. De gamla systrarna Lumiére är snart på plats i det stora huset som blivit ett kollektiv för de ensamma. Stora måltider tillsammans i härligt sällskap. När det behövs en sköterska ja då hittar de en sjuksköterskestudent i behov av boende. Mer hjälp med odlingarna tja en jordbruksstudent utan bostad såklart. Samtidigt håller Ferdinands son på att skilja sig och barnbarnen behöver en trygg plats.

En varm berättelse om att sluta fred med sig själv tillsammans med andra. Den där känslan som jag tycker så mycket om hos Anna Gavalda och i flera andra underbara böcker från Sekwa finns där men … Ofta är det så att en bok skulle vinna på att vara hundra sidor kortare i detta fallet skulle den vinna på att fortsätta framåt 100 sidor till.

/Paula