Orkidépojken av Helena Dahlgren

Sommaren efter studenten äntligen fria från skolan och de fasta rollerna. Hanna och Zeb nya vänner och vilda ute nätter. Nätter när Hanna dricker alkohol och tycker om sig själv på ett sätt hon aldrig gjort innan. I alla fall en liten stund. Världen utanför Tyresö börjar sakta öppna upp sig. Till hösten London. 

Men först sommaren, rensa ogräs på kyrkogård, hänga, se Twin peaks för femhundrade gången eller så, dans och sena nätter. Också Utöya och Amy Winehouse död. Och så Lina Palmblads försvinnande. Lina några år äldre än Hanna. Lina vackrast och snällast av alla. Hon med en död mamma och en alkoholist pappa. Hon som gick hos samma dagmamma som Hanna. Vart har hon tagit vägen? Linas dagbok hamnar i Hannas händer ...

Sen är det också Orkidépojken bloggen som Hanna följer slaviskt. Han som kanske är en tio femton år äldre. Han som skriver om ensamhet, att inte leva i världen utanför sin lägenhet. 

Precis som bloggen Orkidépojken är boken Orkidépojken full av populärkulturella referenser i mängder. Referenser att älska och förstå, eller missa många som säkert går mig helt förbi.  Men det spelar liksom ingen roll, jag älskar känslan i Orkidépojken! Vill vara i denna värld länge. Rysningar när jag läser för det är så bra så fint så livet som det kan vara. 

Precis som när jag läste Helena Dahlgrens 100 hemskaste infinner sig den för mig ovanliga känslan jag vill också skriva. Inte bara skriva blogg utan skriva något mer. Kanske är det en skrivarkurs som den Hanna går i bokens ramberättelse jag börjar drömma om nu. Vem vet.

Läs Orkidépojken med dig! 

/Paula 

---

Orkidépojken
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Lava Förlag (2017)
ISBN: 9789188529213
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris