Det är en berättelsen om Jacqueline Woodsons egen barndom. Minnesfragment skriva på prosalyrik. Det är amerikans USA sextio och sjutiotal. En barndom som till stor del äger rum i South Carolina hos mormor och morfar. Jacqueline och hennes äldre syskon Hope och Odella lämnas där när mamma flyttar till New York. Tanken är att hon ska hitta ett hem för de alla.
Mormor är Jehovas vittne vilket blir en del av sysonens vardag. Flera kvällar i kyrkan, bibelläsning oh dörrknackning. I skolan jämförs hon med storasyster och det är inte lätt. Storasyster som alltid har näsan i en bok. Jacqueline hittar på egna berättelser och får höra att hon inte ska ljuga. Någon säger till henne att skriva ner det hon säger istället så blir det berättelser istället för lögner. Tidigt får hon en anteckningsbok som påverkar allt.
Mamma kommer tillbaka med en lillebror, Roman som ingen vet vem som är pappa till. Jacquelines egen pappa är frånvarande under de åren Brun flicka drömmer utspelar sig. Men i efterordet förstår vi att han kommer tillbaka.
Det är vardag, skola, sidenband som ska tvättar, trädgården, syskonskapet. Mormor som inte tycker de ska leka med de andra barnen på gatan, de är ju tre det räcker bra. Döden kommer och hälsa på vid flera tillfällen. Morbror hamnar i fängelse. En fantastiskt fin relation med morfar. Om att hitta sin plats i familjen och i världen. Om att byta hem, att plötsligt ha mamma nära från det att hon varit så långt bort. Och om att hitta en vän som bara är ens egen och utanför familjen.
Alla borde läsa. Jag tycker så mycket om att lyssna på Jacqueline Woodson när hon pratar om läsning. Det jag gillar bäst är när hon pratar om hur litteraturen ska vara både spegel och fönster. Om detta pratar min vän Johanna i sin senaste booktuberfilm på Youtube - ta er en titt på den:
Brun flicka drömmer
Författare: Jacqueline Woodson
Förlag: Natur & Kultur (2018)
ISBN: 9789127159266
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack snälla för länkningen Paula!
SvaraRadera