Kanuld på Mammutslätten av Cato Thau-Jensen

Kanuld är neandetalare. Hans pappa vill inte som de andra neandetalarna jaga hela dagarna för att få mat till fru och barn. Istället uppfinner pappan saker. Saker det finns ord men inte föremål för. Kanulds mamma blir så trött på att hennes man inte jagar och fixar mat på bordet.

Istället för att ge sig ut och jaga själv så flyttar mamma med Kanuld in i en annan grotta. Till en ensamstående pappa och hans elaka son. De får mat men det är tydligt att det också ställs krav på mamma, hon ska städa och håla ordning (kanske också något mer?).

Kanuld gillar inte läget utan försöker hjälpa pappa att jaga så att mamma ska flytta tillbaka till honom igen.

Jag gillar INTE. Så dålig genussyn i denna. Jag förstår att det ska vara roligt. Att neandetalare kvinnor kanske inte jagade. Men boken är ju skriven nu ändra på det då!

/Paula