Jag hade aldrig hört talas om Flickan med glasfötterna innan. Men vad glad jag är att jag fick läsa den. Det som är en av de bästa sakerna med bokcirklar, man "måste" läsa sådant man annars inte läst.
Boken utspelar sig under vad jag tolkar som några veckor på ön St. Hauda´s Land. Ida har återvänt dit för att ta reda på vad det egentligen är som håller på att hända med hennes fötter. Fötter, ben och kropp som håller på att förvandlas till glas. En gång tidigare när hon var på ön berättade en man vid namn Henry Fuwa för henne om ett vitt djur som med sin blick fick levande varelse att förvandlas till glas. Är det vad som hänt henne? Går det att stoppa?
På ön träffar Ida ensamvargen Midas. Midas som ser världen genom sin kameralins. Och inte kan förstå varför Ida inte blir lika vacker på bild som i livet. Boken börjar lite underligt men på s.7 blir jag helt fast av raderna,
"Hon såg ut precis som om hon klivit ut ur en femtiotalsfilm. Hyn och det blonda håret var nästan monokroma. Den långa kappan hade ett skärp åtdraget om midjan. Hon var förmodligen några år yngre än han, strax över tjugo, och hon bar en vit mössa och vita vantar."
Så här efteråt vet jag inte riktig vad som fångade mig i de där orden men fast var jag och förhäxningen den satt kvar till sista sidan. Det här är en väldigt väldigt bra bok. En drömsk saga för vuxna. En romantisk, sorglig, fin, ljuv och rätt hemsk saga om livet, kärlek och om döden. Om sammanträffande och hur personer på olika sätt kan vara kopplade till varandra.
Det får räcka för detta är inte en bok jag ska skriva om utan en bok jag ska PRATA om både i kvällens bokcirkel och i morgondagens experiment. Kanske mer om experimentet senare kanske inte?
Har du inte läst Flickan med glasfötter än? Gör det då bums!!
/Paula
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar