Mumintejp

Jag har hittat mumintejp!
MUMINTEJP!
Tänk allt som ska tejpas och bli fint!

/Paula som älskar mönstertejp

Prickigapaulas bokmässa 2013 i bilder

Prickigapaula på bokmässan 2013

I torsdags hade jag en heldag på bokmässan, från öppning till stängning. En underbar dag för en boknörd som jag. En dag med möten både nya och gamla bekanta. En inspirerande dag, taket i Rabén & Sjögrensmonter hade varit underbart att ha på biblioteket. Draperiet i Opals monter fick det att klia i mina pysselfingrar. Scenen plats för barn fick mig att tänka att vi vuxna runt om barn måste bli så mycket bättre på att berätta om våra första läsminnen. Också att berätta om vår läsning idag. Blev så glad att Johanna Lindbäck blev ny läsambassadör att jag gav i från ett litet jubel! Fick en skymt av Isol. Underbart att mer av henne översätts till svenska. Mer Isol till alla!

Pratade med Viveca Lärn och berättade att jag var glad över att ha likadana fina rosa dr Martens som henne, Mimmis mamma. Mimmi min första läsupplevelse. Undrar hur skrivmaskinen står sig idag?

Lyssnade på en väldigt vacker Patrik Lundberg. Längtar efter att få läsa hans bok om att vara nitton år fast i småstad utan riktiga gymnasiebetyg och gå på komvux. Tänker ibland på hur jag läst Gul utanpå inte alls som en bok om adoption utan en bok om att växa upp och lyssna på indiepop och hitta sig själv någonstans på vägen.

Var på fint barnboksbloggmingel anordnat av Boktjuven och vastmanbok men mer om det senare. Mitt första bloggmingel förtjänar liksom ett eget inlägg. Inte bara för att det innehöll en Cilla Jacket som jag tackade för Spung och Känn ingen sorg öga mot öga. Och fick prata lite Spunghyp med.

/Paula som är lite småkär i den där vackre författaren

Berts fejsbok av Sören Olsson och Anders Jacobsson

Julen när jag var tio eller elva fick jag en helt ny bok. En blå bok med en vit dödskalle på. Ni ser den framför er va?! Berts dagbok var det och den var bara något år gammal. Jag var i stort sett jämnårig med Bert, tror till och med att han var något år äldre. Juldagen slukade jag boken! Detta blev en tradition några jular. Ny Bertbok av tomten läsa juldagen. Efter några år blev det andra böcker men traditionen finns till viss del kvar.

Jag tyckte verkligen jätte mycket om Bertböckerna när jag var liten. Gillade tv-serien var lite kär i Åke som spelades av Oliver Loftéen. Sen växte jag ifrån Bert och blev på något konstigt sätt äldre än honom.

När jag började jobba som skolbibliotekarie förundrades jag över hur det fortfarande kunde komma ut Bertböcker på löpande band. Har mött flera barn genom åren som älskat och plöjt alla Bertböcker. Men har inte läst någon sedan Berts bokslut som jag skrattade högt i flera gånger.

Men nu i höst kom Berts fejsbok ut när jag läste om den i Höstens böcker så kände jag att nu är det dags en Bertbok ska läsas igen. Hur känns det så här efteråt? Är nog lite besviken. Var det inte mer? Eller kanske hur kan de fortfarande vara likadan efter mer än 15 år? Samma berättelse ny teknik. Visst det är roligt när Berts mormor, mamma och pappa skaffa facebook. När mormor hotar med arvet om han inte likar hennes status. När mamma skriver puss på Berts facebooksida och han dör av pinsamhet. Roligt ja men inte lika roligt som när jag var liten och Bertböckerna var ett bra sätt att försöka förstå hur killar tänker ...

/Paula

Tom och den blå fågeln av Susanna Nissinen

Toms mamma och pappa har fått nya "finare" jobb i Stockholm så de har sålt gården på landet och flyttat till storstan. Tom gillar det inte alls! Han vägrar anpassa sig, gå klädd i gummistövlar och ladugårdsjacka. Vägrar packa upp sina saker i nya rummet i lägenheten. Barnen i skolan är inte elaka mot honom de ser honom inte. Mamma och pappa bara jobbar och är så nöjda med att vara i Stockholm. De har bytt ut nästan alla möbler och sina garderober. Hemskt hemskt hemskaste tycker Tom om sitt nya liv.

Men en dag i tunnelbanan händer det något. Han får syn på en väldigt liten skäggig man. En vätte! En vätte som bara Tom kan se. Tom och vätten Beleby Barr blir vänner. Toms enda vän. När Tom får veta att Beleby är fången i tunnelbanan att han inte kan ta sig där ifrån. För hon den onda ... Då gör Tom det enda rätta bestämmer sig för att rädda sin nya enda och bästa vän. Men han var inte riktigt beredd på att det skulle bli så skrämmande ... 

I boken får man också följa andra magiska varelser som spionerar på Tom. De har hört om en pojke som precis flyttat till staden. En pojke som kan se de. Människor ska inte kunna se magiska varelser, de är på tok för kort tid på jorden för att det ska vara lönt att visa sig för en människa. 

Tom och hans gummistövlar får mig att tänka på finaste Anon i bästa du & du & du. Har på känn att Tom och den blå fågeln är en alldeles underbar högläsningsbok. Saga, ensamhet, spänning, vänskap, ny plats massa saker att prata om efter läsning helt enkelt.

/Paula

Nya sätt att berätta berättelser - efteråt

Vad jag tagit med mig hem?

* Att tydliga tidsgränser och tidspress är bra. Finns ingen tid att tänka på detaljer. Kan vara väldigt kreativt.
* Att det är väldigt bra med gruppindelningar utan att man hinner tänka till. En pedagog som räknar 1-2-3. Och vips är man i grupp 2 med nya människor.
* Att det är bra att vara i en grupp med människor man inte känner. Har ingen bestämd roll från börja. Det gillade jag mycket!
* Att det är bra att göra fel!
* Att jag vill skapa mer med händerna!
* Hur man kan ha bra tankevarvsrundor i barngrupp.
* Flera pedagogiska knep.
* Bokanpassadelekar.
* Nya användningsområden för vyrkort.
* Papper papper papper hur och vad och allt som går att skapa av och med papper!

/Paula

Nya sätt att berätta om berättelser - DANS

Dans var den sista workshopen av två inspirerande, härliga och galet intensiva dagar. Danspedagog Emilie från Malmö bad oss lägga allt vi tänkte och visste om dans bakom oss. Dans ett sätt att kommunicera med kroppen. Vi började med att gå runt i rummet med tydliga mål hitta mellanrummen istället för att krocka med varandra.

För att sedan känna rummet, väggar, golv, tak. För att sedan ta oss längst en vägg i mörker (med slutna ögon). Någon gick bredvid och stannade dig innan du nådde nästa vägg och för att hålla i handen, som en trygghet. Känslan av väggen i mörker helt annan. I nästa övning skulle kroppen vara mot väggen och någon annan i gruppen skulle med hjälp av händer stoppa för att inte ta sig framåt. Att vara fast. Känslor från Coraline.

Sedan diktdans - att dansa en bok. Emilie hade gjort en sammanfattande (väldigt bra) dikt utifrån Coraline med tillhörande koreografi. Svårt men häftigt att få var del av en stund.

Sedan de svåra när vi upplevt och tagit del av dans. Hur skulle vi kunna använda oss av detta när vi introducera boken för en barngrupp? Svårt och vi misslyckades lite (men vi har ju under dagarna fått lära oss att göra fel). Eller vi misslyckades inte kom fram till väldigt bra introduceringssätt men inte genom dans.

Jag borde bli bättre på att lyfta in musik och ljud i mina boktips.

/Paula

Nya sätt att berätta om berättelser - FILM

Under de två timmarna med film användes också ipad och imovie. Tillsammans med Lotta och Michelangelo. De pratade om film som både och, ett medium och en konstform. Film som stämningsskapare med ljud. Hur film kan användas som ett komplement vid bokprat. Något jag gjort med mellan radernas författarfilmer en del. Men aldrig med egen film. Kanske någon gång i framtiden? 

I imovie introducerades vi för trailer som är en mall att utgå från med antal bilder/film och med färdigt ljud. Gillade tror jag behöver göra några trailar först innan jag kan ge mig på att skapa själv. För nu är det så att imovie finns på en ipad nära mig. Och en tanke om en ordvampyr och ett ordvampyrsbett gror för att bli till en film eller en digitalberättelse. Snart kanske så.

Hittar tyvärr inte filmen jag gjorde tillsammans med Emma och Marija men skulle den dyka upp så lägger jag in en länk. 

/Paula 

Nya sätt att berätta berättelser - DIGITALT BERÄTTANDE

Digitalt berättande är till skillnad från filmen driven av berättelsen - ordet - manuset. Började Peter från Av-media att berätta för oss. En muntlig berättelse som komplettares med stilbilder. I filmen är det istället bilden som styr.

Vi hade två timmar på oss att göra en digital berättelse i imovie delades in i grupper om tre och tre med varsen ipad. En scen ur boken skulle gestaltas på max 1 minut. Ett manuspapper att börja sedan hämta ipaden och börja fota och lägga på ljud.

Här är filmen som jag gjort tillsammans med Emma och Maria. Lyckas inte lägga in den direkt på sidan tyvärr. Kul och lätt jobbat program.

/Paula

Nya sätt att berätta om berättelser KONST

Vet inte om jag skrivit det här men jag är rätt fascinerad eller snarare kanske rädd för speglar. På studiedagen nästa måndag (30 september) ska jag ha bokprat från 7 år på tema speglar! Finns du i Växjö så kom och lyssna! Underbart sammanträffande då att konstnären Agneta som höll i konstworkshopen för Coralinegruppen utgick från speglar! Vad man ser och inte ser i speglar. Precis det jag funderat kring när jag lagt upp bokpratatet. Men nu fick testa på riktigt! <3 

Men innan speglarna introducerades pratade konstnären Agneta en del om papper. Papper som är ett billigt material och som vi har på biblioteket. Får man använda gallrade böcker? Jag säger ja på den frågan och tänker så det knakar på hur jag ska använda de. 

Vi fick ta en blyertspenna i vänsterhand (om man var högerhänt) och titta på den som satt mittemot. Förbud på att titta på pappret. I fem sekunder skulle vi rita av den mittemot. Sedan skickades pappret vidare och fem sekunder skissande till. Pennan skulle under övningen också hållas på olika sätt. Blev såklart hel knasigt men på ett bra avslappnat sätt. 

Speglarna och material introducerades. Vi delades in i grupper om två eller tre och hade 45 minuter på oss att skapa med spegel utifrån Coraline. Helt underbart!

På bilden ser ni min och Gunhilds skapelse i olika vinklar. Flera lösa delar plockade jag med mig hem för att använda nästa gång jag jobbar med Coraline. Fick också ta med mig spegeln hem. Så snart spegel på spegelbokprat nära mig.

/Paula som gillar att klippa och klistra 

Lex bok av Sara Kadefors

Nu ska jag börja läsa! Så nyfiken på en ny ungdomsbok av Sara Kadefors. Skrev en gång i tiden en kulturvetenskaplig uppsats om Sandor slash Ida. Från brevroman till mejlroman. Nu ny ungdomsbok här ska läsas! Vänligt intresseväckande boktrailer tycker jag!!

/Paula

Paula och bokmässan

Hösten 2001 flyttade jag som nittonåring till Göteborg för att börja plugga. Första månaden bodde jag hos pappas faster lite utanför Göteborg. Hon tipsade mig om bokmässan som jag inte visste fanns. Lyckades med buss och spårvagn ny i staden ta mig på egen hand till svenska mässan och BOKHIMMELRIKET! Jag älskade det. Jag älskar det.

Förra året var jag inte på bokmässan annars har jag varit där alla år sedan 2001. Men nu på torsdag igen! Längtat massor! Funderat massor vad ska jag lyssna på. Utan seminarium kort denna gång. Men hittat flera roliga monterprogram. Ska hänga endel vid Kulturrådet och plats för barn har jag tänkt, läsambasadörren (nya och gamla), Petter, Nya barnbokskatalogen. Lyssna lite på vännerna Eric och Rebecca när de berättar om Läsracet 2012 som de var med och vann tillsammans med en klass sex. Patrik Lundberg när han berättar om sin bok Gul utanpå hos Aftonbladet. Tänkte också få mig en skymt av underbara Isol. Sedan är det barnbloggsbokmässemingel. Det ska bli spännande och lite skrämmande.

Största problemet är att jag ännu inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig... vilken klänning? Ibland (rätt ofta) känner jag mig som prinsessan Månstråle (i Prinsessor och drakar) hon som har för många klänningar så att hon istället för att välja går omkring i nattlinne istället (fast pyjamas i mitt fall).

/Paula som ser fram emot böcker, möten, inspiration och nya bokiga tygkassar

Nya sätt att berätta om berättelser - DRAMA

 

När vi fick se dagens schema blev jag rätt nervös Coralinegruppen skulle börja med drama. Lite rädd för drama, eller rädd för skådespel. Men detta var något helt annat. Dramapedagogen lekte med oss i två timmar och var väldigt noga med att poängtera att det är bra att göra fel! Ett uttryck som jag tänker använda mig av i barngrupper!  

Sedan hade dramapedagogen Andreas gjort det jag eftersökt - bokanpassat lekar. Bokkull där man sätter fri de tagna genom att ställa sig framför och berätta en bok man läst (pressen på att komma på bra böcker ...). Pepparkaksgubbeleken som jag minns sedan lekis men nu istället för att var pepparkaksgubbar var vi Coraline och den andra mamman. Fruktsallad som blev boksallad med karaktärer ur boken. Så enkelt och så bra!!

Sen var det dags att skriva vykort. Några ord eller rader som var tvungna att rymmas på vykortets vänstra sida. Så att det sedan skulle kunna skickas som ett boktips om man vill. De som ville fick sedan läsa upp vad de skrivit om boken. Jag vet att vi på biblioteket har en hel hög med barnensbibliotekvyrkort som ligger. Detta ska testas mycket snart! Mina ord till Coraline ser ni på vykortet här. 

Vi gjorde kaosteater till rödluvan. För att sedan skriva egna kaosteater lappar utifrån Coraline. Viktigt att tänka på när man skriver kaosteaterlappar är att börja med "du är ...". 

Åtta röda lappar med bokstäver på var gömda i rummet, gömda för oss att hitta. Lappar med ord på. Ord som skulle pusslas ihop till en boktitel. Denna gången var det lätt att veta titeln. Men tänk vilket bra sätt att introducera en ny högläsningsbok på!

Vi gjorde statybilder med nya Coraline bokomslag. Utifrån fotonedräkning 1-2-3 KLICK. Sedan fick vi också under kort tidspress komma på och spela upp en trailer till boken. Som fick ta max en minut. 

/inspirerad Paula som nu vill testa i barngrupp

du & jag av Katarina von Bredow

När jag gick på högstadiet cirkulerade Katarina von Bredows bok Syskonkärlek mellan oss. En bok vi läste sönder (och kanske eventuellt stal från skolbiblioteket). Har läst om boken sedan dess och tycker väldigt mycket om den. von Bredow är så bra på att skriva om svåra känslor. Känslor över huvudtaget. Läst flera av hennes ungdomsböcker de senaste åren. Nu kommer hennes första bok med mellanstadieelever som målgrupp. Självklart har mellanstadieelever läst hennes böcker innan också men ...

Du & jag är första delen i en trilogi om livet på mellanstadiet. Det handlar om Andreas tyst, duktig,  konstnärlig, ordentlig och ensam. Han bor nästan granne med Alicia. De brukar ta sällskap till skolan men framme blir Alicia skol-Alicia sätter på sminket och pratar inte längre med Andreas. I skolan gäller andra regler och Andreas kallas elakt för professorn för han kan allt. Men Andreas är ovanligt duktig på att rita något som nästan ibland ger lika mycket beröm som att vara duktig på idrott, men bara på lektionen. I skolan bestämmer Kevin och Ida allt. Vem som får vara med. Vem som har snygga kläder. Men mest vem som inte får vara med. Vilka som är fel. I skolan finns också Edvin som är lika fel som Andreas men det är ändå inte alltid Andreas orkar med Edvin.

Inför sportlovet kommer Andreas på iden att han ska måla om sina sovrumsväggar till en djungel. Att få måla något så stort! Mamma och pappa tycker det är en bra ide men att han först måste skissa på papper. Färg inhandlas och när han berättar iden för Alicia en morgon blir hon jätte på. Kanske hon kan få måla en fågel på väggen? Är en vänskap på gång?

Veckan innan sportlovet händer saker som påbörja en förändring i Andreas. Han råkar se ett sms på pappas telefon ett sms som han inte borde sett ... Tankarna snurrar en massa och för att slippa vara hemma själv med pappa går han ut och träffar av en slump Kevin och några stora sjuor och åttor. Kevin tycker att Andreas ska följa med de. De ska nämligen göra den fula betongväggen på högstadiet lite roligare med hjälp av sprayflaskor. Pappa jobbar på högstadiet och att vara med och sabotera där känns väldigt lockande ...

Favoritcitat
"Ibland måste Andreas helt enkelt vila öronen."
"Tänk om jag inte vill sluta vara jag då? säger han. Tänk om jag vill vara den jag är?"
"Tänk om det är vad allt handlar om? säger han tankfullt. Om det bara handlar om att säga nej när man vill säga nej?"

Ibland funderar jag på det där med namn och namns betydelse. Att kungen och drottningen i klassen heter Kevin och Ida. Det har liksom hänt förr just de namnen, tänker i det närmaste på Cirkeln och Eld. Tänker att jag heter Ida i andra namn. Undrar hur jag hade varit som en Ida? Hade jag varit samma person? Hur  mycket sitter i namnet?

/Paula som ser fram emot del två i trilogin

Nya sätt att berätta om berättelser, ett smakprov

Böckerna grupperna delades in efter. 

De kreativa verkstäderna. Två timmar per grupp och verkstad.  

/Paula som i dag har träningsvärk i kroppen av inspiration eller möjligtvis av dans

Nya sätt att berätta om berättelser

Kom precis hem efter två galet härliga, inspirerande, upplyftande och varma dagar. Två dagar om nya sätt att berätta om berättelser. Fem 2 timmars verkstäder drama, konst, digitalt berättande, film och dans. Jag var med i Coralinegruppen. Den bok som jag jobbat mest med i barngrupper nu var det jag som fick jobba med den! Topp tre av alla fortbildningar jag någonsin varit på!

Så uppfylld! Mer om detta utlovas. I minst ett inlägg per verkstad. Mest för min egen skull för att samla tankarna. Men kanske också för att föra inspiration vidare ...

/gladtrött Paula

Lite ihop av Johanna Lindbäck

Jag har tyckt väldigt mycket om Johanna Lindbäck sedan jag läste En liten chock som fångade mig så mycket det bara gick. När jag tänker på den så är det fina och varma känslor som kommer upp. Nu har Johanna Lindbäck kommit med sin första mellanåldersbok Lite ihop heter den. Jag tyckte den har kanske 2013 års snyggaste omslag (i alla fall ett av de) formgivet av Anna Winberg.

Lite ihop handlar om Majken som går i sexan. Majken och bästisen Tessan börja glida ifrån varandra. Tessan har massa andra kompisar medan Majken behöver ha några dagar i veckan för sig själv hemma.

I skolan börjar en ny kille Ivan, det sneglas och finnas lite bland Majken och kompisarna. När Majken stöter på killen på kvällen innan fiollektionen då han sitter och väntar på gitarrlektionen av fodralet att döma. Men Ivan bara tittar ner i marken. De stöter på varandra igen, lite pinsammare den här gången när de är med sina mammor och handlar mat. Mammorna visar sig jobba på samma jobb. Efter det kommer Ivan fram till Majken i skolan för att rådfråga henne om en grej ... Sedan går det lättare att prata innan fiol/gitarrlektionen.

Men enkelt är det inte för Tessan och Majken har världens gräl. Kan man göra en deal med Ivan så att Tessan inte tror att Majken är så barnslig och inte tänker på killar?

Jag verkligen stor gillar karaktärerna i denna bok. Fina Ivan med sin hej då fras efter Majkens "Vi ses""Ja, såklart, Majken. Här och där." Det är fint tycker jag.

Det finns så mycket bra vuxna i Majkens liv. Izzy som är Majkens hur häftig som helst fiollärare och kanske också enda anledningen till att Majken fortsätter spela. Finaste pappan, ofta finns de ovanligt fina pappor i Johanna Lindbäcks böcker det gillar jag. Sen också tonåringarna, storebror Pontus som är så kär i Ida att han till och med styr upp sina läxor och pluggar. Ida som pratar Bechdel-test och lånar ut nagellack till Majken. Liv, Ivans storasyster med häftigaste gröna dr Martens med rosa skosnören.

Så bra vuxna så bra förebilder att man blir helt varm. Det är som Izzy och Liv jag vill vara som barnbibliotekarie. Viktig och en sådan som ger tid.

/Paula som gärna ser att Johanna Lindbäck fortsätter skriva mellanåldersböcker

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren inläst av Julia Dufenius

Cirkeln Cirkeln Cirkeln!!

Det bästa med omläsningar/omlyssningar är att man ser nya saker man annars inte sett. Första gången brukar jag ha lite för bortom särskilt när det är så spännande som i Cirkeln.
Denna gång har jag dessutom klurat lite på quizfrågor till Engelsforsnörderiträffen på biblioteket.

När Cirkeln kom ut läste jag den direkt och älskade. En av de första böckerna jag läst som ebok. Gillade Minoo mest direkt med för varje gång jag befinner mig i Engelsforsvärlden börjar jag tycka mer och mer om de andra häxorna också. Linnea, Vanessa, Anna-Karin, Rebecka, Elias till och med Ida. Funderat en massa över Ida vid denna omlyssning.

Ser så mycket fram emot Nyckeln. Men filmen däremot börjar jag bli rätt rädd för. Kommer det att funka? Jag hoppas så men ...

/Paula

War horse av Michael Morpurgo

Vad gör man när elvaårig tjej tipsar en om bok som en av världens bästa? Såklart läser man den. Särskilt när man har läst annan bok av författaren, Michael Morpurgo. Läst och tyckt väldigt mycket om  Kensukes rike.

War horse handlar om hästen Joey som växer upp i England tillsammans med pojken Albert. Finaste och bästa vänner. Men i världen pågår ett krig. Alberts pappa ligger efter med ett lån och säljer Joey. Albert är fortfarande för ung för att ta värvning men lova Joey att han ska hitta honom.

Hela berättelsen är ur hästens perspektiv. Andra världskriget ur en hästs ögon. Jag är inte särskilt intresserad av hästar eller av krig. Så nja ... gillar inte särskilt mycket. Såg också att boken är skriven 1982 då var jag ett år gammal. Men boken har blivit översatt först nu. Antagligen i och med att den filmatiserades.

/Paula som inte blir särskilt sugen på att läsa mer av Michael Morpurgo men kommer fortsätta tipsa så mycket det bara går om Kensukes rike.

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates

Jag tycker om böcker med långa titlar. Tyckte massor om Joyce Carol Oates Efter kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg. I hennes nya ungdomsbok har en ny katastrof inträffat. En bästa vän, Tink, en ny spännande vän har tagit livet av sig. Kvar finns vännerna som inte förstår. Vännerna som alla fick samma sms från Tink

"Hej allihop! Vi ses nog inte på ett tag. Älskar er men känner mig lite utbränd. Spelar roll. Tink"

Sista året på Quaker heights day school i New York börjar för vännerna som är kvar, Merissa, Hanna, Chole och Nadia. Den innersta kretsen av Tink AB. Vid lunchen i skolan lämnar de fortfarande en tom stol åt henne. En stol ingen annan får sitta på.

Tjejerna i Tink AB tog emot Tink när hon kom som ny till skolan. Blev hennes vän. Men på Tinks egna villkor "Jag vill gärna vara din vän - men bara om du lovar att aldrig, aldrig räkna med mig." Ett hårt sätt att börja en vänskap på. Jag förstår aldrig riktigt Tinks förtrollande grej vad det är som gör att alla dras till henne. För det måste ju vara något mer än hennes tidigare karriär som barnsskådespelare eller mamman som skådespelare i såpor?

Mitt favorit Tink citat "Det finns ingenting som gör mig så arg som när någon säger åt mig vad jag ska göra. Till och med när jag vill göra det." Precis så är det ju, jag hatar när någon ber mig göra något som jag redan varit på väg att göra. Så frustrerande ju.

Merissa och Nadia är vännerna läsaren kommer närmast i boken. Två vilsna tonårstjejer som vill få sina pappor att älska de. Två själviska pappor som inte har tid för sina döttrar. Merissa som gör allt för att vara perfekt så att pappa ska älska henne och stanna hos henne och mamma. Men Merissa med en hemlighet en vass kniv gömd i badrumsskåpet ... Nadia som alltid är gladast, Tink sa till henne att inte le så mycket. Nadia kär i naturkunskapsläraren, en styvmor som bara är tio år äldre, en försvunnen mamma och en pappa som inte tycker om att ha en dotter som börja bli vuxen.

Jag gillar Merissa och Nadia. Men jag hade hoppats på att slukas upp mer av denna boken än jag gjorde. Intressantast och det jag kanske gillar mest är egentligen en liten detalj i sammanhanget. Merissa tackar nej till rollen som Elizabeth Bennet i skolpjäsen för att hon inte kan respektera karaktären på det sätt som hon borde. När hon försvarar sitt avhopp för pappa låter det så här "Och jag avskyr Jane Austen. Jag är den enda person någonsin - i alla fall den enda kvinnan - som inte gillar henne." Är det så? Undrar hur Joyce Carol Oates ställer sig till Jane Austen?

/Paula

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Jag gillar böcker som ger flera perspektiv på en händelse, särskilt om de är uppdelade i vartannat kapitel. Precis så är Vi måste sluta ses på det här sättet Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck skriven. Bra början så att säga, att ordet Paris nämns redan på bokens baksida och att den kom med en tygkasse …  

Berättelsen börjar en av de sista jullovskvällarna vid en bardisk, Hanna tränger sig före i ölkön, Jens kompis blir tokilsk och Jens går emellan. Hanna och Jens möts sedan på tunnelbanan hem och börja prata, fnissa och tiden går hur fort som helst. Hanna tar en omväg via Jens lägenhet på vägen hem. Bjuder in sig själv på te och stannar hela natten … Ett abrupt uppvaknande dagen efter när Jens väcker henne och säger att han måste iväg, hem till sitt ex för att lämna dottern 2,5 års astmamedicin. Hanna får också vet att det bara är för henne att slå igen dörren efter sig. Hej då … Bara så där… efter DEN natten.

Hanna lämnar inget telefonnummer och vips är jullovet slut. Hanna börjar sin sista termin på gymnasiet, har precis köpt en biljett till Paris 12 dagar efter studenten. Nedräkning pågår. Jens han har precis separerat och börjat nytt jobb som ska passa bättre för en varannan vecka pappa. Ett jobb som personlig assisten till en rullstolsbunden kille med en muskelsjukdom som går sista termin på gymnasiet …

Ni fattar i vems klass va?! En trevande lärakännavarandradans är igång, lite hej och skämt i skolan. Fram till en kväll när Hanna skickar det första sms:et. Jag tycker mycket om känslan och stämningen i boken. Gillar att man valt att promota boken som en ung-vuxen roman. Ska göra mitt bästa på biblioteket för att även vuxna ska läsa denna bok.

Favoritcitat,

”Vad heter hon då? Hon som du känner och som inte är Kajsa?”

”Eeeh…” Han tvekade lite. ”Men det är ju bara en…” Bara en vanlig tjej. Inget speciellt. Fjorton sms. Ögon som glittrar. Otroliga händer. Mjuk mun. Ett födelsemärke på högra armen. En natt. ”Ja, hon heter … Hanna.”

Det kändes som ett startskott att säga det högt till Manny.

Det är en bok som handlar mycket om förälskelse, att lära känna någon och fjärilarna i magen som kan komma med det. Men det är också en bok om vänskap. Om att inte alltid kunna vara den vän som vännen vil ha. Kan man göra slut med en bästa vän? Behöver man det eller ska man bara låta det rinna ut i sanden. Också en bok om att vara ensamstående ny separerad småbarnsförälder med dagislämningar och nattningar.

Favoritdetalj är att Hanna läser Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (en väldigt bra bok också den utgiven av gilla förlag). Jag gillar att jag som läsare pendlar mellan att vilja att Hanna och Jens ska bli ett eller att tycka att men sluta nu och gör något annat. Tanken på att något som kan vara helt rätt händer vid helt fel tidpunkt i livet.

Jag blir väldigt nyfiken på Oskar (som Jens är assistent åt) särskilt efter det att han föreslagit för Jens att de ska skolka en lektion och gå å dricka kaffe. Hur mycket ana han om vad som händer mellan Hanna och Jens. Ett kapitel ut Oskars perspektiv hade jag gillat. Förslag till pocketen och eventuellt bonusmaterial?

Det jag gillar bäst med boken är för ovanligheternas skull epilogen jag som brukar känna stark ovilja till epiloger. Men Vi måste sluta ses på det här sättets epilog är precis lagom ger precis så mycket jag som läsare vill ha för att berättelsen ska fortsätta i mitt eget huvud.

Kan man hoppas på mer samarbete mellan Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo?

/Paula boknörden 

Sju tusen steg av Bo R Holmberg och Varelserna Elias bok av Magnus Nordin

Lördagskvällens läsning var Bo R Holmbergs Sju tusen steg. Om Siri som håller på att vänja sig att bo varannan vecka i två olika hus. Ett gult tillsammans med mamma och ett grått tillsammans med pappa. Olika rum, olika föräldrar, olika kompisar nära. Men bara sju tusen steg mellan. Steg man kan gå när man bestämt med Björn som bor bredvid mamma. Fast man inte får. När man ändå är nära mamma kan man ju ta sig en titt in genom fönstret för att se henne. Men där sitter en man med mustasch som kysser mammas hand. En man hon lite känner igen. Oro och ont i magen. En pappa som hoppas att det ska bli som det var innan.

Sju tusen steg är en fin klump i magen bok. Säkert stor igenkänningsfaktor för många barn. Men hoppas ingen känner igen frökens dumma fråga. Hon ber klassen rita sitt rum. När Siri säger att hon har två rum och fråga om hon ska rita båda verkar fröken förvånad över att någon har två rum. Det är ju inte direkt ovanligt att barn i dag har tå rum i två olika hus. Gillar Sofia Malmgrens fina illustrationer.

Söndagsmorgonens bok var något helt annat Magnus Nordins Varelserna, Elias bok. En rätt tunn bok som ser mycket otäck ut på omslaget. Kommer förhoppningsvis att locka de som inte alltid gillar att läsa. Hoppas jag! Hoppas att den lite täta layouten inte skrämmer bort de. För Varelserna är en spännande bok. En sjukdom ett virus har drabbat Gotland. Elias och hans lillasyster Emma är inte drabbade men på ständig flykt undan varelserna. På dagarna sover de, letar mat och gömställe på nätterna håller de sig undan och på vakt. Jag gillar boken men den börjar ju först när den slutar lite synd. Undrar hur många böcker det kommer bli. Antar att Emmas bok står på tur. Tror många läsare kommer lockas av Lars Gabels illustrationer.

/Paula som gillar zombies men mest de i Varma kroppar

Claude i storstan av Alex T Smith

Fina Claude är tillbaka! Denna gången å äventyr i storstan. Lika snygg som förra gången! Massa baskershopping blir det. Blir väldigt sugen på att shoppa hur mycket baskrar som helst. Husse och matte fortsätter att ana inget alls om Claudes dagliga äventyr. Jag tycker hemskt mycket om. Men undrar vad barnen säger? 

/Paula 

På mitt sängbord

På mitt sängbord just nu. Massor av efterlängtade böcker att läsa. Kommer ju så galet mycket vill läsa böcker just nu.

/Paula som snart ska ha läsfrossa tänkte hon

Bokförlag

Från och med nu i dag 14 september lägger jag till bokförlag som etikett. Bara så ni vet. Eller kanske mest så att jag vet när jag börjar.

/Paula

Bokklubb 8-10 år

En av de bästa saker med att vara barnbibliotekarie är utan tvekan bokklubbar med barn! I torsdags började jag en helt ny grupp med åtta nioåringar. Bästa burkarna var såklart med kakburken och prataomläsningburken. Det jag inte hade räknat med var att nioåringar har mycket mer spring i benen än vad elevaåringar har. Men det löste vi med med Spotify i telefonen med bästa Belle and Sebastian tillsammans med hela havet stormar. Tänker att jag måste bli bättre på lekar.

Någon som har tips på kort lek med rörelse som man kan bok och bibliotekanpassa?

/Paula barnbibliotekarien

Den bästa sortens fredagar

Eventuellt har jag en ny fredagstradition. Nagellack och Harry Potter på film. Andra fredagen i rad. Får nog hålla i sig fram till Idol fredagsfinalerna börjar. Kanske över de också. Vi få se!

Gillar oavsett!
/Harry Potter nörden Paula

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Jag gillar verkligen att vara med i en bokcirkel. Vi är fem bibliotekarier som träffas ungefär en gång i månaden. Fem deltagare innebär att man får välja bok var femte gång. Det är alltid skönlitteratur vi läser men både barn, ungdom och vuxen (mest vuxen). Boken ska gå och låna på biblioteket och får gärna finnas som e-bok (men inget krav). Man får inte prata om boken förrän vi träffas och ha bokcirkel.

Men grejen med att vara med i en bokcirkel och läsa sådant som andra ha valt åt en… tja det betyder att man måste läsa böcker man är väldigt opepp på. Det är bara så det är. När detta inlägg publiceras sitter jag och prata En man som heter Ove med min bokcirkel. En bok som R har valt för att hennes man hävdar att det är en av de bästa böcker som finns.

Jag var så oppep på att läsa Oveboken. Den är ständigt efterfrågad på biblioteket. Toppat e-bokutlånen ut länge som helst. Alla läser den och prata om den hur bra den är, hur rolig. Suttit jämte folk på tåg som läst och skrattat högt. Men detta har bara gjort mig mer osugen. Vet inte vad det är men så är det. Gillade heller inte Hundraåringen. Eftersom jag kände ett sådant osug att läsa boken bestämde jag mig för att lyssna på den istället.

Sagt och gjort lyssnat har jag gjort. Trött är vad jag är på han den där Ove. På hur alla kapitel börjar med En man som heter Ove OCH… Men vem vet ibland lyfter bokcirkelsamtalen en bok till nya nivåer. Ibland blir samtalet så intressant att man höjer sitt betyg därför. Men som det känns i dag så är detta den sämsta bok vi haft i bokcirkeln sedan vi startade januari 2009. Men tja kanske är jag glad att jag läst den så jag vet vad alla pratar om. Men fakta återstår jag FATTAR INTE. Vad är grejen? Kanske att någon av mina bokcirkelvänner förklarar det för mig i detta nu …

/Paula