söndag 1 december 2013

2013 års julgranar



En bokgran på jobbet och en rosa hemma <3

/Paula 

Ordvampyren av Eric Sanvoisin

På biblioteket där jag jobbar har vi en adventskalender där vi som jobbar på biblioteket tipsar om favorit böcker. Min lucka blev på tok för lång. Därför publiceras original luckan här innan jag börjar stryka en massa text. En av de bästa böckerna som finns VARSÅGOD!




Odilon avskyr böcker. Det bästa han vet är ljudet av boksidor som rivs itu. Odilon har oturen att ha en pappa som äger en bokhandel, en bokhandel där han tvingas tillbringa hela sitt sommarlov.

Hur tråkigt som helst till dess att han kommer på att han kan spionera på butikens kunder. En dag kommer det in en ovanlig kund, en väldigt blek man som liksom svävar över marken istället för att gå. Mannen smyger in mellan bokhyllorna, tar ur rockfickan fram ett sugrör som han stoppar ner i en bok och suger bläck ifrån …

Så konstigt och spännande att Odilon måste smyga efter mannen. Ända till kyrkogården ner i en krypta. Mannen upptäcker så klart Odilon och berättar för honom att han är en leversjuk vampyr som inte tål blod utan som istället lever av att sluka bläck, böcker och berättelser.

En ordvampyr kan precis som en vanlig vampyr förvandla vanliga barn till vampyrer – ordvampyrer. Hur känner man igen en ordvampyr? Enkelt de är märkta med ordvampyrens märke, drakubok.



Ordvampyren bor i boken Ordvampyren författad av fransmannen Eric Sanvoisin och illustrationer av Martin Matje. Ordvampyrer finns även bland oss. Håll ögonen öppna! De är inte det minsta farliga vad man vet utan mest bara uppslukade av böcker och berättelser.

/Paula barnbibliotekarie


fredag 29 november 2013

Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hahn

Oscar tycker att han har ovanligt pinsamma föräldrar. En pappa som älskar att sjunga opera och gör det offentligt så ofta han kan. Mamma älskar att dansa som hip hop på skoldiscot så pinsamt att man vill sjunka genom jorden.

I den nyöppnade Kinaresturangen blir han erbjuden en lyckokaka av en söt tjej. På kakan står det "Uttala din högsta önskan så blir den sann."

Synd för Oscar att tungan slinter och istället för att önska sig vanliga föräldrar så önskar han "att jag och mina föräldrar var mer lika."

En önskan som slår in. Oscar gör saker utan att ens veta varför som att säga att han ska sjunga solo i luciatåget.

Som tur är har han fina mormor som hör så dåligt men lyssnar så bra. Att bästisen Hugo blir ihop med Maja som Oscar är kär i gör att allt blir jobbigt. Tur att han då träffar flickan som gav honom lyckokakan igen, Bie.

Fint om vänskap, svartsjuka och kärlek. En perfekt högläsningsbok för december. Stör mig lite på att Oscar går på mellanstadiet, det hade inte behövts skrivas ut alls. Älskar Maria Nilsson Thores illustrationer!

/Paula

onsdag 27 november 2013

Min nya teveserie - being human


En vampyr, en varulv och ett spöke som bor tillsammans. Jag gillar! Bara sett tre avsnitt än men gillar det brittiska.

Favorit än så länge avsnitt tre där spöket Gilbert som gästspelade dog på 80-talet och är besatt av the Smiths.

/Paula



tisdag 26 november 2013

Catching Fire

Oj vad bra Cathing Fire var! Var inte beredd på att den skulle vara så väldigt bra! Känner att det var på tok för länge sedan jag läst böckerna. Och då läser jag de ändå inte förrän alla tre hade kommit ut.

Mitt nästa lyssna om bra böcker jag läst projekt blir därför Hungerspelen, Fatta eld och Revolt. Vintern, kylan och mörkret är räddad!

/Paula

måndag 25 november 2013

Augustpriset barn- och ungdomsbok 2013




JIPPI viktigaste priset gick till Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson med illustrationer av Eva Lindström. Mina tankar efter att ha läst boken kan du läsa HÄR. 

Så glad att denna fina bok vann!!

/Paula 

Döden och alla hans vänner av Kristoffer Leandoer


Då var det dags för bokcirkel och bokcirkelbok igen. Denna gången har Karin valt och vi har läst Kristoffer Leandoers nya bok Döden och alla hans vänner. Gjorde precis en snabb googling för att få en bild av hur författaren såg ut. Gjorde då en spännande upptäckt han översätter böcker också. Inte vilka böcker som helst utan bästa CORALINE, Varma kroppar och Erangon. Spännande! Eller hur!

I alla fall Dödis det är en fin, långsam bok med underbara illustrationer. Dödis tillbringar sin första tid med pappa döden och mamma Inget. Men efter ett tag berättar pappa att det är dags för honom och Dödis att ge sig av. Mamma kan inte förflytta sig. Pappa Döden tar med dödis till sin borg. På sidan av floden där det inte finns några andra än de själva, spindlarna, fåglarna och myrorna. Flugorna också men varför de är där är det ingen som vet. Ibland är pappa hemma men mest är han borta. Dödis blir vän med spindeln Jessica och kråkan Tom Skräder. Han lär sig läsa i borgens bibliotek för något annat finns inte att göra.

Läsaren förstår ju vad som väntas av Dödis men själv är han helt ovetande om vad pappa gör på andra sidan floden. Det är hemskt sorgligt när Dödis för första gången följer med pappa över floden och håller en kanin i sina armar, kaninen den dör. Dödis börjar sakta förstå vad som väntas av honom. Men om han inte vill då? Om han inte vill ta över efter pappa, vad skulle hända då?

Ser fram emot spännande bokcirkelsamtal med denna bok!

/Paula

Bästa baksidestexten ...


Läser just nu Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hahn. Baksidestexten får det verkligen att låta som en bok för mig!

/Paula kakmonster




söndag 24 november 2013

Sagoberättaren av Antonia Michaelis


Anna går sista året på gymnasiet snart är det student och något annat som väntar. Nu bor hon i huset med den blå luften tillsammans med mamma litteraturdoktor och pappa läkare. Hon spelar tvärflöjt, drömmer om att åka kälke som när hon var liten. Är vän med Gitte som kallar Anna "lilla gumman" och säger att hon lever i sin egen värld - i Anna bubblan. Där finn Bertil som gör hur många misslyckade försök som helst för att komma in i Anna bubblan.

En dag helt oväntat letar sig Abel, han som går under namnet den polske apotekaren in i Annas bubbla. Genom en tappad docka, en docka Abel säger tillhör lillasyster. Anna har inte sett honom förut, eller inte tänkt på honom. De har litteratur tillsammans. Hon blir nyfiken, finns verkligen den där lillasystern? Anna följer efter Abdel på cykel (det cyklas en massa i Sagoberättaren).

Lillasyster Micha finns, Abel tar med henne till studentrestaurangen för att äta. Anna sveper sin sjal över huvudet och sätter sig inom hörhåll. Då dras hon in i Abel SAGOBERÄTTARENS värld, som berättar sagor för lillasyster. För att förklara allt det hårda i deras värld med sagans ord.  Anna blir självklart blir hon påkommen i sitt tjuvlyssnande. Kanske är det början på en vänskap? På en kärlek? Men efter det att Abel och Micha hittat in i Annas liv så tänker hon att det är inte hon som lever i en bubbla utan alla andra.

Abel och Michas liv är så olikt Anna och hennes vänner. I ett grått höghusområde, deras mamma har precis försvunnit, de lever ensamma. Abel försörjer de inte bara genom att leva upp till sitt smeknamn utan också genom att jobba natt på olika krogar. Ett hårt liv. Anna är helt fängslad och förälskad. Men när Michas pappa hittas mördad vet hon inte vad hon ska tro…

Detta är en otroligt fin och gripande bok om vänskap, syskon, föräldrar, de första kärleken, att leva i olika världar, att födas till olika förutsättningar. Karaktärerna är så levande jag tycker så mycket om de alla. Annas föräldrar genomgår en så fin resa i boken. Men framförallt så är det en Romeo och Julia berättelse som innehåller en av de finaste "första kyssen" som jag läst i bokform. Det är Micha som ser till så att den händer genom att i ett smutsigt fönster på en Kinarestaurang skrivit "KYs vARRAn" till sin bror och Anna.

Ni som bokcirklar gör det med denna boken. Finns så mycket att prata om och fundera tillsammans kring. Boken är klassad som ungdomsbok men fungerar minst lika bra som en vuxenbok.

Jag har läst någonstans (minns dessvärre varken var eller vem) men att någon sa "om du ska läsa en bok i år så läs Sagoberättaren." Precis så är det! LÄS!! LÄS!! LÄS!!

/Paula som älskar Sagoberättaren




Vem får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok?

I dag gissar jag vem som får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok hos Boktjuven. Klicka dig in för att se hur jag tror det blir. Gissar också vem som tilldelas lilla Augustpriset.

Känner mig väldigt hedrar att jag får vara först ut med att gissa på Boktjuven. Ska bli spännande att se vilka mer som gissar och på vilka böcker.

När jag ändå skriver om Augustpriset måste jag tipsa om Augustpodden. Lyssna! Fina samtal mellan nominerade författare.

I morgon får vi veta vem som vinner.

/Paula som nästa vecka ska ut på bokpratas turné med de nominerade böckerna i barn- och ungdomsboksklassen

fredag 22 november 2013

Nikkis dagbok Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv av Rachel Renée Russell




Inför första skoldagen på nya läskiga privatskolan får Nikki en paket av mamma. Hon hoppas så på en i-phone men nej en dagbok. En dagbok mamma fattar ju inget alls ingen som skriver pappersdagbok längre ju. Men Nikki börjar. Som mamma tänk ett sätt att samla tankarna på den nya skolan. Nikki har via pappas jobb fått ett stipendium till skolan. 

Hon får skåpet jämte skolans populäraste och elakaste tjej. Inga vänner inget kul. När hon ska anmäla sig till skolans konsttävling, eftersom hon älskar att rita så slår hjärnan slint och hon anmäler sig som BA, biblioteksassistent. En BA har en timme om dagen eller så i biblioteket för att sätta upp böcker. Det är genom BA hon får sina första kompisar i skolan Chloe som äger 983 böcker som hon läst nästan alla två gånger och Zoeysha som mest läser självhjälpsböcker. 

När bibliotekarien informera om att de fem flitigaste BA ska få följa med till New York och biblioteksveckan till våren. Då börjar Chloe och Zoeyshas huvudet slå slint, hur ska de göra för att få komma med och träffa riktiga författare? Hur ska de imponera mest på bibliotekarien? Kanske genom att göra en boktatueringar? Tur att Nikki är så bra på att rita.

Boken är smårolig. Påminner i sin stil väldigt mycket om Dagbok för alla mina fans. Men i Nikkis dagbok känns teckningarna mer som ett komplement inte som en del av berättelsen som de gör i Dagbok för alla mina fans. Sen kan jag inte låta bli att tycka väldigt mycket om delarna som handlar om boktatueringar. En fin berättelse om vänskap med ett väldigt bra slut. Tror det kommer bli riv efter dessa böcker.

/Paula 





onsdag 20 november 2013

Vad läser man sen?


Vad läser man efter NYCKELN liksom?
Inget känns rättvist mot boken …

Ska läsa snart högen ser ut så här.

/Paula


tisdag 19 november 2013

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren


I fredags den 15 november 2013, kom så äntligen dagen jag väntat på så länge. Dagen då NYCKELN släpptes! Min hjärna kunde inte tänka klart dagarna innan, sov nästan inte något natten till fredagen. Hade möte på fredags morgonen men sen så fort jag bara kunde sprang jag till bokhandeln och köpte boken. Fina fina tjocka underbara Nyckeln. Jag hade från början bestämt mig för att försöka läsa långsamt att njuta av berättelsen så mycket det bara gick. Under fredagen läste jag bara första kapitlet men sen lördag, söndag och måndag. Efteråt både tomhet och lättnad. Lättnad över att det blev ett så bra slut. 

Svårt att skriva om boken. Tycker så mycket om. Så mycket jag vill prata om skriva om. Men vill ju inte förstöra någon annans läsning (så du som inte läst Nyckel än, SLUTA LÄSA typ NU!!). Min bok är full av hundöron säkert minst 50. Hundöron på bästa sidor jag vill gå tillbaka till och läsa om och om igen. 

Blev så glad att allt började hos Ida. Kärleken mellan Vanessa och Linnea så fin. Älskar hur Rickard och Gustaf får veta allt. Hur Linnea bestämmer sig hur hon bara vet att det måste finnas ett annat sätt ett sätt hon ska lösa. Tycker om häxorna i den andra cirkeln, tycker massa om Viktor och Clara. Kärlekn mellan Minoo och Gustav. Men också Nejla och fina Felix med sin jobbiga gåva att låta sina känslor smitta och rinna över i andra. När Nicolaus kommer tillbaka. "Tjejkvällen" på herrgården med Minoo, Sigrid, Clara och Nejla. Att få träffa Elias. Att Rebecka få veta sanningen om sin död. Adriana. Minoos stycka. 

Det otäcka det som ger jobbiga känslor, paniken, skräcken på sidan 738! Skrek rätt ut. 

Seriealbumet förstärktes i Nyckeln när flera av novellerna nämndes. Det var en härlig igenkännings känsla. Hoppas på ett seriealbum till, gärna med flera noveller som utspelar sig på internatskolan för häxor där Viktor gått. Gärna en om hans kärlekar. Skulle vilja läsa något ur Viktors perspektiv. 

Nyckeln är en underbar avslutning på Engelsforstrilogin. Ser med spänning fram emot att läsa mer av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren både var och en för sig men också förhoppningsvis i framtiden tillsammans igen. 

Vill skriva och säga så mycket mer. Men gör nog inte det. Håller mig till Engelsförsnörderiet på bibblan nästa torsdag. 

/Paula <3 Engelsfors

Utmaningen att läsa långsamt





Förra veckans väntan






fredag 15 november 2013

Engelsforsnörderi

I dag i dag i dag - 15 november släpps äntligen Nyckeln. Som jag som vi har väntat!

Om tretton dagar 28 november Engelsforsnörderi med mig och Stina i stjärnrummet på Växjö stadsbibliotek. Kom och nörda med oss!

Nu några dagars lässemester!

/Paula

onsdag 13 november 2013

Svartkonst för opiercade av Charlotta Björnulfson

Malinda går i sexan och ingeting är särskilt lätt. Ingen bästis har hon heller, inte ens en egen hund. En mamma, pappa och lillebror finns men de förstår inte. När klassens populäraste tjejer börjar använda dyra rosa dunjackor känner Malinda jag vill och HA. Då kanske det kan bli bra då kanske jag kan få vara med ...

Men mamma och pappa tycker att det är på tok för dyrt. De gå med på att sponsra jackan. Men inte mer. Hon får ett jobb att gå ut och gå med en av mammas arbetskompisars hund. Snart kan hon köpa jackan och allt blir bättre hon känner sig som en i gänget. I några veckor sedan är det nya jackor som gäller och Malinda har inga pengar.

Men på gå ut och gå med hundpromenaderna träffade Malinda Elsa. Elsa som också var ute och gick med hund. Elsa är några år äldre men de blir trevande vänner. I skogen hittar de ett konstigt skjul/hus. Snart blir de inbjudna i huset av de tre killarna som brukar hålla till där. Ett hemligt ockult sällskap Black Whisper. Men för att få vara med måste man ha en magisk hjälpare. Som jord från kyrkogården tagen efter midnatt ...

Av bokens omslag att döma tror man att detta ska vara en läskig och spännande bok. Till viss del ja. Men mer så handlar det om de sociala spelen i skolan och om önskan och sökandet efter en vän. Funderar också över varför författaren gör en så stor grej av att Elsa inte har några sängar hemma när det inte förklaras. Kommer det fortsättning när man får veta? Jag hoppades lite på att hon skulle vara en vampyr eller så ...

/Paula


måndag 11 november 2013

Mary, spöket och redan genom natten av Roddy Doyle

Marys bästa kompis har precis flyttat och mormor ligger på sjukhuset och har inte långt kvar att leva.  Storebröderna har börjat bli så stora att de inte längre går att prata med, de låter konstigt och förstår inte. Inget är särskilt roligt med andra ord.

Så träffar Mary en kvinna utanför huset på vägen hem från skolan. En kvinna som inte är gammal men som känns gammeldags, prata gammalt och har kläder som hämtade ur en historiebok. Kvinnan frågar hur det är med Marys mormor och presenterar sig själv som Tansey.

När Mary berättar för mamma att de fått en ny trevlig granne som gjort henne glad. En granne vid namn Tansey Då blir mamma helt vit i ansiktet. Ett ovanligt namn, ett namn som hennes mormor hade. En mormor hon aldrig träffat eftersom hon dog när egna dottern (Marys mormor) bara var tre år.

Tansey är mycket riktigt ett spöke. Ett spöke som inte kunnat lämna jorden för hon ville se hur det skulle gå för sin dotter. Nu först visar hon sig för att kunna berätta om att döden inte är farlig. Men ett spöke kan inte bara kliva in på ett sjukhus utan hon behöver hjälp av Mary och Marys mamma.

En mysig och fin berättelse om familj och kärlek. Inte på något sätt en otäck spökhistoria. Tycker mycket om färgsättningen på omslaget! Relationen mellan Mary och hennes mormor är så fin och gör boken sorglig. Gillar deras hälsningsfraser som de haft sedan Mary var fem och mormor läste Rödluvan för henne. "Vilka stora tänder du har mormor".

Att boken dessutom har samma känsla som en av mina gamla favoritfilmer Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke med Winona Ryder gör ju inte boken sämre. Men jag stör mig på Mary och hennes mamma ständiga kommentarer om att Mary är inte var eller ska var så uppnosig. En fin högläsningsbok hemma (inte i skolan) för alla men kanske extra när man har döden nära och behöver prata om den.

/Paula